Thursday, December 14, 2017

Kossornas hemliga liv

Most awesome reading circle läste Rosamund Youngs ursöta bok om kor: The secret life of cows.

Rosamund Young och hennes familj har sedan sextiotalet drivit ett småskaligt ekojordbruk med köttkor. Hon berättar om en drömdjurhållning där korna får gå helt fritt, välja vilken hage de vill beta i varje dag, välja om de vill vara inne eller ute och vad de vill äta. Alla kor har namn och blir borstade och kliade ofta. Om verkligheten är lika bra som Young beskriver den så är det fantastiskt, och alla kor borde få ha det så! Jag beslutar mig än en gång för att bara äta ekokött från naturbetesdjur i framtiden (det går sisådär med det regelbundna löftet eftersom det inte alltid är lätt att förstå märkningen och hitta bra val i butiken - men vi försöker faktiskt, och vi köper ALDRIG danskt kött).

Så vad handlar boken om då? Det är beskrivningar av olika individer i koflockarna över åren - bus och hjältedåd de har gjort, hur de kommunicerar med sina människor och med varandra. Hur de visar intelligens och hur de ibland är jättekorkade. Och ibland lynniga och faktiskt farliga. Vissa kor är goda mödrar, andra är det inte. Vissa kor litar på sina människor, andra vill vara ifred. Vissa lär sig att gå i trappor.

Det är en mycket rar liten bok! Även om jag inte håller med om slutsatsen att "modern medicin missbrukas i intensiva kommersiella jordbruk, alltså är modern medicin inte bra". Jag tycker istället att "modern medicin borde inte missbrukas". Och också: avarter av kommersiellt jordbruk måste stoppas. Det europeiska regelverket är faktiskt väldigt strikt men tyvärr inte särskilt bra efterlevt i vissa medlemsländer. Det måste till hårdare kontroller, dyrare böter och strängare straff.

Och vi konsumenter måste sluta köpa kyckling och fläskkött som är misstänkt billigt. Det är billigt av en anledning. Köp det inte.

Julkalendern: lucka 14

Rysk dystopi! Den här bör du läsa
De har krockat sin släde i en jättenäsa
"Doktorn blinkade utan att kunna tro sina ögon: guppet som de hade kört på var ingenting annat än liket av en översnöad stormänniska.
Platon Iljitj glömde smärtan i knäet. Han gick fram till självgångaren och böjde sig ner. Vid sammanstötningen hade det väldiga, frusna huvudet med det toviga håret, den rynkiga pannan och de buskiga ögonbrynen delvis befriats från snön. Meden hade åkt djupt in i den köttiga näsan. Månen försilvrade snöflingorna på bjässens ögonbryn, ögonfransar och hår. Det ena döda ögat var fullt av snö, medan det andra som var halvöppet blickade uppmärksamt och hotfullt upp mot natthimlen.
- Herre Gud... mumlade doktorn."

Wednesday, December 13, 2017

Julkalendern: lucka 13

Lucia kommer med ljus i hår
fast inte till dem som tigger utanför din ICA
"Flickan tände en ny sticka. Strax satt hon under den vackraste julgran. Den lilla flickan sträckte upp båda sina händer mot den - och så slocknade svavelstickan. Julgranens alla ljus steg högre och högre upp tills de blev klara stjärnor. En av dem föll och gjorde en lång eldstrimma på himlen."

Tuesday, December 12, 2017

Julkalendern: lucka 12

Pepparkakskryddor - smask!
I en bok om rymdnunnor och ökenmask
"Cinnamon!
The smell of it flooded across him.
What has the worm to do with the spice, melange? he asked himself. And he remembered Liet-Kynes betraying a veiled reference to some association between worm and spice.
'Barrrroooom!'
It was like a peal of dry thunder coming from far off to their right.
Again: 'Barrrroooom!'
The worm drew back onto the sand, lay there momentarily, its crystal teeth weaving moonflashes."

Monday, December 11, 2017

Tematrio: ungdomsböcker

När jag var ung slukade jag smårysliga böcker. Vad säger jag? När jag var ung? Det gör jag ju fortfarande...

Roald Dahl var förstås en stor favorit: Stora vänliga jätten om barnätande jättemonster, till exempel. Så mycket bättre i ocensurerad version än i den tillfixade filmversionen som kom häromåret. Jag fortsätter ge Dahlböcker till nästa generation och de verkar hålla fortfarande.

Och om Gareth P Jones hade funnits när jag var yngre hade jag plöjt dem per omgående - vilken tur att min bror skaffade barn för snart tio år sedan så jag blev "tvungen" att testläsa Tvillingarna Thornthwaites testamente för att kolla om den var godkänt presentmaterial. Det var den.

På tal om mysrys så är Eva Ibbotson också en storfavorit, till exempel Den stora spökräddningen, så hemskt gullig spökhistoria med annorlunda ingångsvärden.

Julkalendern: lucka 11

Kall är hjälten, 
Kall är skurken,
kylan når ända ner i pepparkaksburken
"-Ingen kommer att bli häktad mer utan att angivaren lämnar en detaljerad skriftlig redogörelse över skälen för sina misstankar. Redan det gallrar. Vidare kommer vi bara att ägna oss åt mer framträdande medsoldater. Vi får kasta hela vår uppmärksamhet på Statens säkerhet, förstår ni. Underordnade poster får finkammas någon gång i framtiden, och turen till rån, stöld och smärre privatmord kommer sist. Vi får gallra, gallra, gallra, men det gör inget, nog får vi arbete för det.
Han återtog sin vandring och brast i skratt, den korta gälla gnäggning som var så karakteristisk för Karrek.
-Ingen får lätt att slippa undan, sade han.
Just då stod han så att ljuset över lampan glittrade i hans ögon. Belyst nerifrån ser ett ansikte ofta skräckinjagande ut, och jag befann mig i en överspänd period av mitt liv. Faktum är att jag blev iskall, då jag såg skimret i hans jaguarögon - de var så kusligt nära och på samma gång så kusligt långt borta, helt utom räckhåll, vilande i sin egen kyla."
OK, rimmen är inte alltid perfekta, men de är ju ledtrådar också.

Sunday, December 10, 2017

Julkalendern: lucka 10

Dagsaktuell roman om nånstans
där sorgen bäst motas - med en dans 
"Kanske hade den som senast använt bandspelaren vridit upp ljudet, inte vet jag. Men det var mycket högre än det brukade vara, och säkert var det därför jag först inte hörde henne. Eller kanske var jag inte riktigt på min vakt. I alla fall stod jag där och gungade långsamt till låten, medan jag höll ett inbillat barn tryckt mot bröstet. För att göra alltsammans än mer pinsamt var det faktiskt en av de gånger då jag hade tagit en kudde som ersättare för barnet, och jag dansade med slutna ögon och sjöng sakta med varje gång refrängen kom tillbaka:
'Oh, baby, baby, never let me go...'"

Saturday, December 9, 2017

Julkalendern: lucka 9

Nu är det jul
här i vårt hus
dansa runt ormen, hopp tra-la-la-la
"- Nu går månen ner, sa han. Är det ännu så ljust att man kan se?
Från murarna ljöd en entonig klagan som vinden i trädtopparna.
- Vi ser, o Kaa!
- Bra. Då börjas dansen - Kaas hungerdans. Sitt nu bara stilla och titta på. 
Han vred sig två, tre gånger i en vid cirkel medan huvudet gungade från den ena sidan till den andra. Därefter började han göra öglor och åttor med sin långa kropp för att övergå till mjuka trianglar som smälte ut i fyrkanter och femhörningar. Utan vila slingrade han ihop sig och rätade ut sig, utan brådska och utan att upphöra med sin låga, mumlande sång. Det blev mörkare och mörkare tills slutligen de släppande skiftande ringlarna försvann och man bara kunde höra fjällens frasande mot marken."

Friday, December 8, 2017

Julkalendern: lucka 8

Näsduken som årets klapp?
D* önskar nog att hon slapp 
"E*: I am glad I have found this napkin:
   This was her first remembrance from the M*
   My wayward husband hath a hundred times
   Woo'd me to steal it. But she so loves the token,
   (For he conjur'd her, she should ever keep it)
   That she reserves it evermore about her,
   To kiss, and talk to. I'll have the work ta'en out,
   And give 't I*: what he will do with it
   Heavens know, not I:
   I nothing, but to please his fantasy. 
                   Enter I* 
I*: How now? What do you here alone?
E*: Do not you chide: I have a thing for you.
I*: You have a thing for me?
   It is a common thing -
E*: Hah?
I*: To have a foolish wife.
E*: Oh, is that all? What will you give me now
   For that same handkerchief?
I*: What handkerchief?
E*: What handkerchief?
   Why that the M* first gave to D*,
   That which so often you did bid me steal."

Thursday, December 7, 2017

Vägen mot Bålberget

Therése Söderlind fick mycket uppmärksamhet för stora släktkrönikeromanen Vägen mot Bålberget. Jag hade därför höga förväntningar.

Kanske var det förväntningarna som gjorde att jag känner mig ganska ljummen inför den här boken. Javisst, det är ett ganska spännande tema: morden på tiotals kvinnor på sextonhundratalet, under förevändning att de var "häxor". Ofta blev de angivna och utpekade av sina egna barn som inte begrep vad de gjorde. Maktens män satte sig till doms och kvinnorna blev brända.

Men det är mycket promenadsträcka också i den här boken. Den utspelar sig i fyra tidsrymder: häxanklagade Malin berättar från fängelset, i väntan på dödsdomen. En knapp mansålder senare berättar pojken som satte dit henne, som gammal man börjar han äntligen ta till sig vad som hände. Fyrahundra år senare följer vi en pappa i en norrländsk by, det är sjuttiotal och han har just blivit lämnad av frun och ska klara sig själv med tonårsdottern. Och slutligen berättar tonårsdottern i nutid, som vuxen kvinna med dille på släktforskning.

Bitvis är jag lite uttråkad, samtidigt är det nog det långsamma tempot och den utdragna väntan som bygger upp spänningen i boken. Det händer inte så mycket, samtidigt som en vet att i bakgrunden händer det där fruktansvärda, det där orättvisa, orimliga, obegripliga massmordet.

Inte en dålig bok! Men inte i klass med Uprooted, om vi nu ska jämföra böcker om häxor.

Julkalendern: lucka 7

Bokens höjdpunkt: Minnys kaka
Som bara miss Hilly får smaka.
"Alla andra vita kvinnor vet att det finns en period i månaden då man bara inte får prata med Minny. Till och med miss Walter begrep när Min-O-Metern stod på rött. När hon kände lukten av kolakräm från spisen linkade hon skyndsamt ut genom dörren. Lät inte ens miss Hilly komma på besök. 
Förra veckan fyllde sockret och smöret hela miss Celias hus med en lukt av jul trots att det var mitt i glödheta juni. Jag var spänd som vanligt när jag rörde i kolasmeten och bad henne tre gånger, mycket hövligt, att låta mig få göra det här ifred. Men hon ville vara därinne med mig och sa att hon kände sig ensam i sovrummet hela dagarna."

Wednesday, December 6, 2017

Julkalendern: lucka 6

Julskinka på klassiskt vis:
trolla fram en gris
"När hon dem bjudit och drycken de tömt, hon strax med sitt trollspö
gav dem ett rapp var och en och stängde dem in i sitt svinhus,
och de av svin både huvud och kropp, ja grymtning och svinborst
hade nu fått, men förståndet alltjämt var detsamma som förut.
Sålunda stängdes de gråtande in, och Kirke framför dem
kastade ollon av bok och av ek jämte röda korneller,
som är den vanliga födan för svin, som sig vältra på jorden."

Tuesday, December 5, 2017

Julkalendern: lucka 5

En jul utan choklad
gör väl ingen glad
"'Titta!' ropade herr W* som dansade fram och tillbaka och pekade med sin guldknoppade käpp mot den stora, bruna floden. 'Allt är choklad! Varenda droppe i den här floden består av varm, smält choklad av finaste kvalitet! Den allra yppersta kvalitet! Det finns tillräckligt med choklad i den floden för att fylla vartenda badkar i hela landet! Och alla simbassänger med. Är det inte underbart? Och titta på mina rör! De suger upp chokladen och för den vidare till alla de rum i min fabrik som behöver påfyllning. Tusentals liter i timmen, mina barn! Tusen och åter tusen liter!'"

Monday, December 4, 2017

Tematrio: bokjulklappar

Lyran undrar om vilka böcker vi skulle behöva få i julklapp...

Jag har ett tag spanat efter Nya svampboken av Pelle Holmberg och Hans Marklund, jag skulle nämligen vilja lära mig fler svampsorter. Jag har just listat ut fingersvamparna (inte plocka gullhorn, alltså de där roliga neongula gummisvamparna. Besviken!) och har för första gången på länge vågat mig på en ny svamp, nämligen läckerriskan. Den fina svampboken jag har är visserligen rolig med sina fantastiska syrliga underdrifter ("rodnande fjällskivling kan med fördel stå kvar i skogen då den orsakar smärre förgiftningar och till och med dödsfall"), men den är framför allt en biologibok, inte en matsvampbok. Fördelen är dock att den finns att få tag på, till skillnad från Holmberg/Marklunds eftertraktade bibel.

Det kommer bli absolut nödvändigt att så småningom lägga vantarna på Jasper Ffordes nästa bok i serien om magiska entreprenören Jennifer Strange: The eye of Zoltar. För att: Jasper Fforde. Och magi. Och Jennifer Strange.

Och visst, jag skulle inte tacka nej till Lev Tolstoys Krig och fred heller.

Vad önskar ni andra er (hint hint, särskilt du, Alina och du, Tove?)

Julkalendern: lucka 4

Är det månne tomtefar
som fönstervägen tar?
"What I saw was the Count's head coming out from the window. I did not see the face, but I knew the man by the neck and the movement of his back and arms. In any case, I could not mistake the hands which I had had so many opportunities of studying. I was at first interested and somewhat amused, for it is wonderful how small a matter will interest and amuse a man when he is a prisoner. But my very feelings changed to repulsion and terror when I saw the whole man slowly emerge from the window and begin to crawl down the castle wall over that dreadful abyss, face down, with his cloak spreading out around him like great wings."

Sunday, December 3, 2017

Baby it's cold outside - snälla, låt oss slippa den

Varje år har vi en liten dust i min familj, när jag protesterar mot den vidriga julsången "Baby, it's cold outside" från 1944. Och vissa andra i familjen hävdar att de inte förstår vad problemet är.

Jo, problemet är att den handlar om en tjatvåldtäkt.

Problemet är att den handlar om en kvinnas "nej" som inte tas på allvar.

Problemet är att den utmålar bristande respekt för den andres vilja som "romantik".

Låt mig förtydliga: när någon uttryckligen säger att hen hellre riskerar att dö i lunginflammation än att umgås med dig, då är det faktiskt för länge sedan dags att sluta tjata och låta henom ringa en taxi. Ett nej är ett nej, är ett nej. Och därmed basta. 

Hur ska vi kunna förklara för pojkar och flickor att uppvaktning kräver samtycke, om vi samtidigt spelar julmusik som handlar om att hon säger NEJ NEJ NEJ och han inte bryr sig ett skvatt om det? Hur ska vi undvika framtida #metoo-kampanjer om vi samtidigt signalerar att tjat av det här slaget bara är gulligt?

Vi har ett par små flickor på tillväxt i familjen och jag önskar dem en jul där de slipper påminnas om den usla tid då sånger om tjatvåldtäkt ansågs vara en helt normal del av julmyset.

Julkalendern: lucka 3

Dricker knäck och stekt kalkon,
vad är det här för knäpp person?
"Det var nu gott och väl, att det stod Drick! på flaskan, men A* förhastade sig inte. Hon tänkte, att hon först skulle se efter, om det stod Gift på flaskan. Hon visste, att om man dricker ur en flaska, som det står Gift på, blir man förr eller senare sjuk av det.
Men den här flaskan stod det inte Gift på, och därför vågade hon smaka på innehållet. Det var väldigt gott. Det smakade som en blandning av körsbärstårta, äggkräm, ananas, stekt kalkon, knäck och rostat bröd. Snart hade hon druckit ur alltsammans.
- En sådan underlig känsla! sade A*. Jag håller bestämt på att skjutas ihop som en kikare."

Saturday, December 2, 2017

Julkalendern: lucka 2

 Vem gnolar i skogen? För att inte göra det alltför lätt har jag suddat namnen...
"Det snöade ännu, när han pulsade fram på den vita skogsvägen, och han väntade sig att finna N* i färd med att värma sina tår framför brasan, men till sin förvåning såg han att dörren stod öppen, och ju mer han tittade in, desto mera var N* ute.
– Han har gått ut, sa P* sorgset. Det är just vad han har. Han är inte hemma. Jag måste ta mig en rask funderingspromenad. Så förargligt!
Men så tänkte han att det var bäst att knacka på dörren först för att vara alldeles säker … och medan han väntade på att N* inte skulle svara hoppade han upp och ned för att hålla sig varm, och då kom han plötsligt på ett gnol, som han tyckte var ett bra gnol, ett sånt där som man hoppfullt-sjunger-för-andra. 
Snön vräker ner
(tiddelipom)
alltmer ju mer
(tiddelipom)
alltmer ju mer
(tiddelipom)
det snöar."

Friday, December 1, 2017

Julkalendern: första luckan

Litterär julkalender! Ett textcitat varje dag fram till julafton. Hur många av citaten känner du igen? 

Här kommer det första:
"Jag kan ju alltid gå tillbaks ifall det blir otäckt, tänkte Lucy. Hon började gå kras-kras genom snön mot det där ljuset i skogen.
Tio minuter senare var hon framme och såg att det var en lyktstolpe. Just som hon stod och tittade på den och undrade hur det kunde komma sig att det stod en lyktstolpe mitt i en skog och funderade på vad hon nu skulle göra, hörde hon ljudet av trippande steg som kom närmare och närmare. Och strax därpå dök en mycket underlig varelse fram mellan träden och kom ut i lyktskenet.
Han var bara lite större än Lucy, och över huvudet höll han ett paraply, som var alldeles vitt av snö. Från midjan och uppåt såg han ut som en människa, men hans ben var skapade som en gets (med blank svart ragg), och istället för fötter hade han getklövar."

Thursday, November 30, 2017

Önskelista till de svenska förlagen: översätt Fforde och Novik!

Jag begriper att förlagen inte kan ta in och översätta allt som skrivs, men två dundermissar är ändå att varken Jasper Ffordes serie om The last dragonslayer eller Naomi Noviks Uprooted ges ut på svenska (än! Jag har skrivit till förlagen som jobbat med Novik och Fforde förut och påtalat misstaget).

Ffordes serie har kvalitet att fylla tomrummet efter Harry Potter och Uprooted är helt enkelt... genial. Det vore en välgärning att översätta dem.

Hint, hint, Bonnier Carlsen och Leopard.

Wednesday, November 29, 2017

Uprooted: bästa boken 2017?

Ibland dyker den upp - boken som är så bra att det nästan inte är någon idé att läsa fler böcker det året.

Som Naomi Noviks underbara, fantastiska, storslagna, feministiska, överraskande och beroendeframkallande saga Uprooted. Sannolikt den bästa boken i min läslista för 2017, eventuellt med god marginal, och då har jag ändå läst både Golden boy och Den sovande och sländan i år.

Agnieszka växer upp i en vacker dal i skuggan av en förtrollad skog. I dalen finns också en trollkarl som var tionde år väljer ut en flicka som får tjäna som piga i hans låsta slott - flickan kommer aldrig tillbaka till sin by mer. Agnieszka är en tovig, klumpig och ständigt smutsig flicka som helst springer i kanten av den farliga skogen, klättrar i träd och plockar björnbär i taggsnåren. Därför blir alla förvånade när trollkarlen väljer just henne - han brukar ju ta de vackra flickorna.

Sedan börjar sagan, och vilken saga. Den böljar fram och tillbaka mellan strider, kärlek, monster och ihåliga drottningar, det är fantastiskt språk och en hel del tvärvändningar och klurigheter. Jag älskar det!

Med en (en? många!) stark och obändig hjältinna som tar för sig, även av sex, men som aldrig ger bort sig själv.

Läs den!

Tuesday, November 28, 2017

Tupprepa - mansplainingens irriterande lillebror

Hurra för alla kloka, roliga kvinnor i världen!

Till exempel de fantastiska damerna som satt ett så bra ord på en mycket irriterande företeelse: när män knycker en kvinnas (eller en annan mans) idé och tar hela äran för den. Det vill säga: de tupprepar vad någon annan sagt.

Jag älskar ordet! Men hoppas förstås att jag inte kommer behöva använda det någonsin i skarpt läge, eftersom alla män i min närhet naturligtvis är för kloka och civiliserade för att göra något så dumt. Eller hur, hörrni?


Ps. om du råkar vara med om en tupprepning så svarar du "tuppfattat", så att alla omkring dig förstår vad som just hände. Genialt, eller hur!

Årets Augustprisvinnare

Grattis, Johannes Anyuru!

Jag har vacklat mellan nyfiken och småskeptisk, men när nu alla är överens om att den är så bra så får jag väl ta tag i saken och läsa den: Augustprisvinnande De kommer att drunkna i sina mödrars tårar.

Monday, November 27, 2017

Tematrio: långa poetiska titlar

Lyran är tillbaka! Och efterfrågar tre långa och särskilt intresseväckande boktitlar.

En av mina favoriter - både titeln och själva boken - är naturligtvis The curious incident of the dog in the night-time av Mark Haddon. En fantastisk bok! Om en autistisk pojke som ger sig ut för att lösa en klurig kriminalgåta: mordet på grannens hund.

Bodil Malmsten var också en mästare på både titlar och innehåll. Min favorit: Det är fortfarande ingen ordning på mina papper. En boktitel som säger så mycket. Underbara berättaren Malmsten, så synd att hon har slutat skriva, vi hade behövt få ha henne kvar en tid till.

Jag vet inte om det gills som poetiskt, men en titel jag fastnade för var Min röst ska nu komma från andra sidan rummet av Lotta Lotass - författaren som passande nog har ett sällsynt fantastiskt namn hon också. Det är en absurd och ganska knepig bok om några seriemördare i ett storslaget apokalyptiskt ökenlandskap. Jag gillade den! Även om jag inte kan förklara vad den egentligen handlar om, det är mer någon slags poesi förklädd till roman. Mycket egensinnigt, och sånt gillar ju jag.

Sunday, November 26, 2017

Hillary for President! I en bättre värld

Vi var många som genomlevde ett mindre trauma för ett drygt år sedan, när okvalificerade, inkompetente fuskaren Donald Trump lyckades mygla sig till presidenposten i USA.

Men vad var det egentligen som hände - och hur kunde det hända? Hillary Rodham Clinton har skrivit en intressant bok om hela valkarusellen: What happened? 

Det är tuff läsning, för även om vi var chockade är det ju ingenting mot hur fruktansvärt det måste ha känts för Hillary. Hon berättar om hela processen från att hon valde att kandidera, genom kampanjen, fram till valdagen och tiden efteråt. Om ryska inblandningen och desinformationskriget, om FBIs agerande, om hur det känns att sitta på andra sidan det där mediedrevet, och om de där "förbannade e-mejlen". Väldigt intressant och välskrivet, om än lite mycket namndroppande.

Rekommenderas till alla med någon slags intresse av politik, inte minst eftersom de ryska internetattackerna slår mot oss i Europa också - oavbrutet. Ju mer vi begriper av det, desto större chans att vi kan skydda oss mot dem.

Låt oss också hoppas att inga fler gulhåriga galningar lyckas knipa maktpositioner från och med nu.

Friday, November 24, 2017

Det är skillnad på bibliotek och bibliotek

Inför en mikrovisit hemma gjorde jag en snabb bokbeställning på svenska bibblan. Klick-klick på hemsidan, hur enkelt som helst. Det enda problemet: bibliotekarierna är för snabba. Det tog en halvtimme, sedan fick jag ett mejl om att jag kan komma och hämta böckerna.

NEJ! Jag kommer ju inte till Sverige förrän fredag om en vecka och böckerna hålls bara just en vecka! Jag hade ju inte räknat med att de skulle vara så rackarns raska. Mejlade en mea culpa och bad om en dags förlängd hämtningstid. Fick svar inom tio minuter: inga problem, och ha en bra dag.

Kära belgiska kommunbibliotekarien, så kan jobbet också skötas. Du har en hel del att lära.

Thursday, November 23, 2017

Årets julklapp: elcykeln

Med anledning av att elcykeln blev "årets julklapp" enligt Svensk Handel samtalar vi idag med en mycket insatt panel. Bloggen presenterar stolt: Pippi Långstrump och professor Karl Kalkyl.

Bloggen: Välkomna båda två! Så kul att ni är här.

Kalkyl: Hursa? Ska vi fira jul i en affär?

Bloggen: Haha, ja nästan, vi ska ju prata om Svensk Handel och elcykeln. Vad tycker du om den, professorn?

Kalkyl: Jaså elcykeln, varför sa du inte det genast. Det är en utmärkt uppfinning, påminner om de automatiska rullskridskor jag en gång skapade.

Bloggen: De var ju väldigt farliga.

Kalkyl: Nej de var inte alls vanliga. Och inte var de särskilt säkra heller.

Bloggen: Jaha, jag tolkar det som att du är glad över årets val då. Och vänder mig istället till Pippi. Vad tycker du?

Pippi: Jag gillar att ge bort saker! Men vad är det för ena svaga stackare som inte trampar själva? En vill väl cykla med benen, inte med batteriet.

Bloggen: Men det är ju inte alla som är så starka som du.

Pippi: Det där får stå för dig. Snart säger du väl att det inte är alla som har kappsäcken full med guldpengar heller.

Bloggen: Ja, apropå det, du växlade väl in dina gamla mynt i tid i somras? Du vet att flera av de gamla mynten inte längre går att använda?

Pippi: Attans!

Bloggen: Vilket oerhört givande och välfokuserat panelsamtal. Nu är allt mycket klarare. Tack, panelen.

Kalkyl: Kanelen? Nej tack, jag tar helst kakao på min cappuccino, tack.

Wednesday, November 22, 2017

Ett u-land, ett u-land

Jo, det var en grej till med det lokala biblioteket. Där låg fina bokmärken med reklam för ett "natt på biblioteket"-event som går av stapeln om en vecka. "Låter spännande, vad händer då?" frågade jag. Lokala bibliotekarien ryckte på axlarna. "Tja, de gör väl någonting. Det kanske kommer info på facebooksidan. Vem vet."

Denna entusiasm, denna yrkesstolthet, detta överväldigande engagemang för biblioteket.*
*Ironi! ironi!

Tuesday, November 21, 2017

Eleganta elakheter

Å, Anna Maria Lenngren, min favoritpoet genom historien.
När elden nyss kom lös på Söder mitt i natten
hos brodern Rusius, man anmärkt har därvid
att han för första gång uti sin levnadstid
skrek efter vatten.
Ur Samlade Skaldeförsök: Epigrammer

Monday, November 20, 2017

Belgien, ett u-land

Det finns mycket, mycket säga om det dysfunktionella Belgien. På plussidan finns: choklad och att det bor en katt i mitt närmsta gym. På minussidan finns en ca 700 punkter lång lista, bland annat inkompetent kommunbyråkrati, trafiken, sexismen och den totala bristen på servicemindedness. Jag ligger i ständigt krig med allt från kvarterspolisen till bankpersonalen.

Jag var på lokala biblioteket häromdagen, trodde naivt att mitt bibliotekskort för "biblioteken i Bryssel" skulle gälla även detta bibliotek i Bryssel. "Fast du måste registrera dig lokalt först", säger bibliotekarien och vill att jag fyller i två sidor franskt formulär. "Varför har ni då ett gemensamt kort?" muttrar jag och känner att det redan blivit en dålig start. Särskilt som det lilla källarrummet de optimistiskt kallar "kommunbibliotek" är ungefär lika stort som mitt vardagsrum och med bara marginellt fler böcker.

De har i alla fall en gemensam bibliotekskatalog, men när jag slår upp Henri Bergson, den siste kvarvarande franskspråkige nobelprisförfattaren på min lista, visar det sig att Bergson bara finns på biblioteksfilialer på andra sidan staden. Tillbaka till bibliotekarien. "Tja... det går i princip att beställa böcker från ett annat bibliotek..." säger han tveksamt. "Men det kommer att ta fyra veckor att få hit boken och du måste förstås betala en avgift. Det är nog bättre om du bara åker dit och registrerar dig där också."

Fyra veckor! Vad gör de, spänner fast boken på en gatukatt och hoppas att den så småningom ska hitta rätt?

Min nya plan: skaffa Bergson och Spitteler i e-format och läsa dem på min Spindel.

Nu finns det 701 punkter på minuslistan.

Sunday, November 19, 2017

Klockanelvadamen: om kreativa blomnamn

Mysteriet är löst! Klockanelvadamen (Dame d'onze heures) är inte en dam utan en blomma.

Det är ett belgiskt namn på den lilla vita morgonstjärnan (Ornithogalum umbellatum), inte att förväxla med simbelmüne.

Det finns för övrigt gott om roliga ord i växtriket. Snyltrot, smällglim och pipdån är några av mina favoriter. Och svampen trollsmör!

Saturday, November 18, 2017

Villette - en Brysselspaning

Det är ett uselt foto, jag vet, men det här är faktiskt inte en sådan där flådig instagramblogg med proffsiga bilder. Den som har väldigt bra glasögon kanske ändå kan hålla med om att fotot visar den plakett som sitter på Bryssels kulturhus Bozar.
Där står följande: Här i närheten låg pensionat Heger där författarna Charlotte och Emily Brontë studerade 1842-43.

Den som kan sina Brontës listar förstås raskt ut att detta är samma pensionat som senare blev förlaga till flickskolan i Villette. Här träffar hjältinnan Lucy Snowe den ganska förfärlige läraren Professor Paul Emanuel (efter verklighetens förlaga: Constantin Héger) och en märklig relation uppstår. Desssutom förekommer ett nunnespöke, ett gäng osnutna skolflickor samt en ung och stilig läkare...

Friday, November 17, 2017

Vad händer i Zimbabwe?

Kanske är det något stort som håller på att hända i Zimbabwe just nu, även om det inte gör särskilt stora svallvågor i europeisk media. Tiden får väl utvisa om det blir åt rätt eller fel eller bara ett annat håll.

I vilket fall: så passande att jag samtidigt har läst Petina Gappahs novellsamling Sorgesång för Easterly.

Gappah beskriver dagens Zimbabwe med storskalig landsflykt, femsiffrig inflationstakt, korruption, HIV och en mansroll långt från den idealt jämställda. Små berättelser om både samhällets toppskikt och bottenskrapet. Jag var glad att jag hade ett hum om bakgrunden, om Mugabe och om konflikten Shona-Ndebele så att jag kunde plocka upp flera av de diskreta kommentarerna mellan raderna.

Det är kärleksfullt berättat men hjärtskärande och ofta mycket upprörande. Som bröllopsskildringen: där alla kan se att brudgummen redan har "sjukdomen" och alla dessutom vet att han redan smittat (d.v.s. dödat) sin förra fru och ett antal flickvänner/älskarinnor - men de lämnar ändå över den nya unga bruden till honom.

Eller den naive statstjänstemannen som plötsligt får tillgång till internet och som genast har den enorma turen att bli erbjuden en stor summa pengar i ett fantastiskt lotteri - han måste bara betala en liten, liten administrativ avgift först för att få ut sin vinst...

Det är mänskliga människor i alla slags vardagssituationer och framför allt står det klart: det politiska systemet där det nu kostar 12 miljarder Zimdollars för en limpa bröd och där folk får sin pension i form av tre par för små skor istället för i pengar, det systemet måste bytas ut. Snarast.

Thursday, November 16, 2017

Tuesday, November 14, 2017

Irländskt trubbel

Jag har haft väldigt dålig koll på irländsk historia, det blev tydligt när vännen H och jag besökte Dublin häromsistens. Började därför läsa J. G. Farrells Troubles från 1970. Den skulle handla om den explosiva tiden när Irland slet sig fritt från Storbritannien, från första världskrigets slut och några år framåt.

Tyvärr vet jag fortfarande väldigt lite om Irland. Troubles berättar mycket lite om de stora händelserna. Istället får läsaren följa en brittisk och mycket obeslutsam major som uppvaktar en knepig flicka i ett rivningsfärdigt gammalt hotell på den irländska kusten. I bakgrunden pågår demonstrationer, strejker och en del våldsamma strider mellan brittiska armén och Sinn Fein - ändå håller sig författaren mest till det otroligt tråkiga tedrickandet på skruttiga Majestic.

Jag kom halvvägs, men den här boken är alldeles för trist och händelselös. Nu lägger jag den ifrån mig och börjar på något intressantare.

Sunday, November 12, 2017

Tintin-squats

Från och med nu tänker jag referera till djupa knäböj med händerna över huvudet som "Tintin-squats".
Tassahunden kommer nog se lika road ut som Milou.

Saturday, November 11, 2017

Jour d'armistice

On the eleventh hour of the eleventh day of the eleventh month in 1918 the guns of Europe fell silent.

Alltså, jag säger inte att det var dåligt att första världskriget tog slut. Jag undrar bara om det verkligen måste betyda att det är komplett omöjligt för mig att få tag i något ätbart idag. Måste verkligen precis allt vara stängt i Belgien på årsdagen av krigsslutet?

Hej krossade tomater på burk och riven ost i frysen, går ni att kombinera till både lunch och middag?

Friday, November 10, 2017

Elmet

Bokklubb i onsdags och bokklubb igår, jag har bara roligt hela tiden.

Nordiska bokklubben läste Elmet av Fiona Mozley, en debutroman nominerad till Man Booker-priset.

Jag föll inte pladask för den här boken, det gjorde jag inte. Det är en bok i genren fattigdoms- och eländesporr, och det är inte min favoritkategori.

Ett syskonpar växer upp utanför samhället i någon fattig och bortglömd del av Storbritannien, kanske under nittiotalet ungefär. Tidskontexten är svårbestämd, vilket stör mig. De skjuter duvor och kråkor med pilbåge (!) för att ha något att äta och den våldsamma och oberäknelige pappan hamnar i trubbel med de rika godsägarna omkring. Det är blod och bråk och iskallt vatten att tvätta sig i. Alla de rika är onda och de fattiga är... tja, kanske inte precis goda. Övergrepp är vardag. Ingenting slutar lyckligt.

Det är inte en dålig bok! Tvärtom, för att vara en debutroman är den bra berättad. Men det är ett ämne vi har läst om förut och det är ingen fantastisk bok. Det är mest sorgligt och lite förvirrande.


Hundskadeindex: det sägs aldrig rakt ut men sannolikt är det ett par hundar som råkar mycket illa ut.

Thursday, November 9, 2017

Att begripa det obegripliga: Strangers in their own land

Awesome reading circle skickade ut en av deltagarna på ett halvårs jordenrunt-resa (eller, hon kanske smet på eget bevåg) och hon kom hem med ett utmärkt boktips: Arlie Russell Hochschild, Strangers in their own land.

Hochschild är amerikansk sociolog och hon ägnade ett antal år åt att försöka förstå den amerikanska söderns paradox: hur kan det komma sig att USAs allra fattigaste delstater röstar republikanskt, mot välfärd och inkomstutjämning? Hur kan det komma sig att de allra mest nersmutsade delstaterna röstar Tea Party och kampanjar mot miljökrav och mot projekt för renare natur? Medan klyftan mellan demokrater och republikaner djupnar åkte Hochschild söderut för att försöka förstå - och försöka komma över sina egna fördomar.

Det är en mycket, mycket intressant bok! Så klok, så bra och pedagogisk. Så oerhört skrämmande. För när Hochschild förklarar logiken bakom Tea Party-galningarna framstår de plötsligt som mindre galna, och därmed potentiellt mycket svårare som politiska motståndare. Även om det fortfarande är smått obegripligt att en man vars hus just fallit ner i oljebolagets illegalt orsakade slukhål ändå förblir så lojal - med oljebolaget.

Det finns så mycket i den här boken, jag skulle kunna skriva en halv c-uppsats, men det ska ju finnas något kvar för dig att upptäcka också. Jag säger bara så här: jag tror hon har helt rätt i sin analys och jag är glad att det finns så tålmodiga och modiga människor som Arlie Russell Hochschild här i världen. Som ger sig rakt in i lejonets kula och kommer ut med viktig information till oss andra, till exempel om hur mycket det liberala häcklandet driver sydstatarna ännu djupare i famnen på Fox News och hatpredikanterna. Kanske finns där en strategisk lärdom att dra?

Och kanske gäller i varje fall delar av samma lärdom här hemma i Europa? Alltså: tolerera aldrig de extrema, de hotfulla och de skadliga. Men lyssna och samtala med svansen, de väljer antagligen "onda sidan" av, för dem, logiska skäl - som kanske går att hantera?

Dessutom: för att vara ett så tungt och jobbigt ämne skriver Hochschild ovanligt lättsamt, lättfattligt och lättläst. En bladvändare, även om en måste gå och andas i en påse ibland när beskrivningarna av giftutsläppen blir för otäcka.

Wednesday, November 8, 2017

Shamela

Fler än jag verkar ha retat sig på Richardsons Pamela. Den självgoda tonen, de enormt långa smygskrytiga breven, de hycklande moralpekpinnarna... Bibliotekarien och bokbloggaren Katarina tipsade om Henry Fieldings samtida parodiversion Shamela.

Tyvärr verkar någon ha gömt Shamela i stadsbibliotekets magasin - boken är markerad som "inne" men stod inte på rätt plats och den vänliga bibliotekarien som sprang i kulvertarna och letade åt mig kunde inte hitta den. Jag får försöka en annan gång.

Tack till Katarina för tipset!

Monday, November 6, 2017

Tematrio: rymden i titeln

Lyran ligger vaken i fullmånens sken och föreslår därför "rymdgrejer i titeln" som veckans trio.

Stjärnor utan svindel av Louise Boije af Gennäs är egentligen alldeles för mycket chicklitt för mig, men den var ändå en ögonöppnare när jag var ung och läste den - det var nog den första romanen jag läste (och aktivt funderade över) om bisexualitet, dessutom så fint och kärleksfullt berättat.

Långt från chicklitt är det i Tove Janssons underbara Kometen kommer. Mumindalen bävar inför en kommande katastrof. Som tur är blir det tårta istället för kometkollision. Vilken tur! Tove Jansson for President!

En halv gul sol är en av de bästa krigsskildringar jag har läst, nämligen om otäckheterna kring Biafrakriget i nuvarande Nigeria. Chimamanda Ngozi Adichie förtjänar allt beröm hon fått för det här mästerverket. Inga förskönande omskrivningar här inte - krig är ett elände och därmed punkt.

Sunday, November 5, 2017

Fem på Brexit-ön

Bruno Vincent har gjort ett härligt ofog med Enid Blytons gamla femdeckare: han har skrivit en fullständigt bananas fortsättningsserie. Vad sägs om titlar som Fem blir glutenfria eller Fem på strategisk away-day? De är dessutom designade med exakt samma slags typsnitt, illustrationer och omslagsbildsstil - till och med känslan i omslagsmaterialet är detsamma som i de gamla fem-böckerna. Ofog med hög kvalitet.
Jag läste Five on Brexit Island som handlar om att George, Anne, Dick och Julian (och Tim!) ror ut till Kirrin-ön för att komma bort från uppståndelsen kring Brexitomröstningen. De blir osams när valresultatet kommer ut och George gör ett drastiskt twitteruttalande som resulterar i att de snart blir belägrade av ett stort journalistuppbåd.

Det är en småskojig bok som antagligen bara håller om en är väl bekant med fem-deckarna och deras små egenheter. Det är scones och lägereldar, blandat med politisk satir och en hel del giftpilar åt Boris Johnsons håll. Oerhört lättläst i ett föredömligt kortfattat format. Jag fnissade.

Jag är ju stark motståndare till att man försöker kränga gamla författare med hjälp av nyskrivna förfalskningar, t.ex. David Lagercrantz version av Stieg Larssons böcker eller Sophie Hannahs försök till en ny Poirot. Skillnaden mellan dem och Bruno Vincent är att de förra är seriösa försök att fortsätta skriva i samma stil, så att läsaren kan fortsätta köpa böcker trots att urprungsförfattaren dött. Vad Vincent gör är istället att plocka upp en gammal bokserie och göra något helt och uppenbart annorlunda av den - ett satirverktyg, inte ett försök att sälja mer Enid Blyton. När det dessutom görs snyggt, då är jag helt med på tåget.

Friday, November 3, 2017

Inflation, förklarat av Anna Maria Lenngren

Könets fyra åldrar*
Flicka, hör vad hände nyss!
Unga Doris, en herdinna,
Hundra lamm sig ville vinna
Av sin herde för en kyss.

Några dagar längre fram
(Säg, vem kunde sådant tänka!)
Måste Doris honom skänka
Hundra kyssar för ett lamm.

Sen, om några dagar än,
Rädd att sig förgäten finna,
För en kyss nu vår herdinna
Skänkte hundra lamm igen.

Åter någon dag förgick,
Hund och hjord hon ville våga,
För en kyss... men - grymma plåga -
Lise den för intet fick!


*Den uppmärksamme läsaren kanske undrar: men herden då, varför minskar inte hans attraktionskraft med tiden? Tja, då skulle väl räkneexemplet inte gå ihop. Så låt oss utgå från att dikten är menad som en inflationsallegori, inte som en beskrivning av kvinnor i allmänhets fallande värde med åldern, eftersom det vore en fullständigt förryckt tanke.

Thursday, November 2, 2017

Hemma på höstlov

Hurra! Jag är hemma! Långhelg i stugan i Sverige.

Packningen bestod av: 3kg böcker, ett par simglasögon, ett par löpartajts samt jobbkläderna för måndag när jag tar morgonflyget tillbaka till Bryssel.

Wednesday, November 1, 2017

Ordbanken: alkolektuell

Jag råkade slösurfa in på språkrådets sida om nyord, där finns bland annat en tråd med ord upphittade och inskickade av den kloka allmänheten. Där hittade jag det här geniala förslaget:
Alkolektuell: Den egenskap som uppträder sent på en fest eller en krog, där helt oväntade eller mycket obetydliga teorier och/eller förklaringar förs fram med en tyngd och ett allvar som går att härleda direkt till mängden förtärd alkohol under kvällen.
Magnus Åberg, tack för detta fantastiska och mycket användbara nyord, hur har vi klarat oss utan det? Från och med nu är det en del av min vokabulär.

Tuesday, October 31, 2017

Den inre dialogen

Intellektet: Vad duktiga vi var som läste ut hela Pamela! Visst är det stimulerande med klassiker?

Ödlehjärnan: VARFÖR HADE HON INGET SUDDIGUMMI.

Intellektet: Haha, ja lite långrandig var den nog.

Ödlehjärnan: JAG VILL LÄSA TINTIN I EN MÅNAD SOM KOMPENSATION.

Intellektet: Det vill du inte alls.

Ödlehjärnan: NÄR DE ÅKER I AMAZONAS TILL EXEMPEL, DEN ÄR ROLIG.

Intellektet: Hmm, tja, fast egentligen borde vi börja direkt på den där faktaboken om teapartyrörelsen i södra USA, bokklubben är om bara tio dagar?

Ödlehjärnan: SSSCH, JAG LÄSER.

Monday, October 30, 2017

Tematrio: rädsla

Lyran har halloweenfeeling och sätter "rädsla" som veckans tema - tre böcker som verkligen skrämt dig?

Som knappt tonåring läste jag Roald Dahls urläskiga skräcknovell Pig om en pojke som hamnar på något slags studiebesök på ett slakteri... Jag hade förskräckliga mardrömmar under lång tid men det betydde naturligtvis inte att jag slutade läsa Roald Dahl. Tvärtom.

Jag ska precis börja på något som verkar mycket skrämmande: Arlie Russell Hochschilds Strangers in their own land. En sociologisk undersökning av Donald-Trump-väljare i amerikanska södern. Återkommer i frågan.

I genren psykologisk thriller ligger Gillian Flynn väldigt bra till. Jag läste Mörka platser som är riktigt, riktigt otäck. Gone girl har jag inte läst, däremot sett som film, och den är ruggig den med.

Och ett bonusexempel som visserligen är lite läskigt i sig själv men som framför allt handlar om rädsla: Erik Helmerson, Den onödige mannen. Om dagens medelålders män som går omkring och är så rädda, men som känner sig tvingade att dölja det för att inte tappa ansiktet. Stackars, stackars drullar.

Sunday, October 29, 2017

Pamela - dygden belönas - eller?

Samuel Richardsons klassiker Pamuela; or, virtue rewarded är lång, mycket lång. På sjuttonhundratalet fanns inga hårdhänta redaktörer som markerade strykningar i texten, och papper fanns i överflöd, av allt att döma.

I korta drag: sextonåriga Pamela arbetar som kammarjungfru hos en rik adelsdam. När den gamla kvinnan dör tar hennes son över hushållet. Han blir blixtförälskad i Pamela och fast besluten att få henne i säng. Men Pamela är strängt uppfostrad - fattig men mycket dygdig. Hellre dör jag! utbrister hon, och motstår alla attacker. Mannen bestämmer sig då för att kidnappa Pamela och håller henne inspärrad under hårda förhållanden för att tvinga henne att ge med sig. Pamela håller på sin "ärbarhet" och vinner därmed mannens verkliga kärlek.

Med nutida perspektiv är det här en fullständigt vansinnig roman. Vad håller flickeflarnet på med? Varför stannar hon och försöker omvända honom, efter allt han har utsatt henne för? Och är de ironiska eller helt allvarligt menade, alla Pamelas småskrytiga brev hem om hur älskad hon är av alla och hur god och blygsam hon är? Kommer det någonsin komma en knorr, en intrigvändning, något som gör berättelsen mer komplex? Nej.

Men det är också en förfärlig påminnelse om den totala skyddslöshet fattiga människor (flickor, särskilt) befann sig i innan rättsstat och allmänna mänskliga rättigheter hade etablerats. Pamela har ingenstans att vända sig, det finns ingen polis, ingen jourlinje att ringa. Grannarna ser inget problem - hon är ju bara en fattig tös och han är man, vad finns där att göra? Det är intressant på flera plan: både i det som berättas och i hur självklart det berättas.

Huvudantagonisten är en förskräcklig person, nästan ännu värre i slutet när han har "blivit god" än under tiden som ond sexuell predator. Han skriver nämligen långa listor med regler för sin lydiga hustru: hon får aldrig göra honom arg, strunta i att klä sig fint, säga emot eller visa tecken på egen vilja... Pamela tycker att det verkar rimligt. Det tycker inte jag.

Richardson har inget förtroende för läsaren så för säkerhets skull slutar boken med ett facit på hur en ska förstå berättelsen: du som ung flicka ska ta Pamela som din förebild, du som ung adelsman ska låta bli att kidnappa husan - men om du råkar göra det, gift dig i alla fall med henne efter våldtäkten.

Det är en lång, lång bok.*


* Och då gav jag ändå upp efter Volym I och fortsatte inte med de trehundra sidorna i Volym II.

Saturday, October 28, 2017

Om man vill att ankan ska stanna bör man låta bli att slå den

De andra ankungarna: Haha, du är annorlunda, sluta vara annorlunda. Prata som vi.

Fula ankungen: Men jag är ju annorlunda, jag vill få prata på mitt sätt.

De andra ankungarna: Det får du inte! För vi är fler och vi bestämmer, vi är ju en och samma familj allihop. Alla i familjen måste prata samma ankspråk och betala skatt till mamma anka, särskilt du.

Fula ankungen: Då vill jag nog hellre gå iväg och vara i en egen familj.

De andra ankungarna: Dumma dumma dig! Du får inte bryta upp familjen! Då skickar vi nationell polis för att slå dig.

Fula ankungen: Nu vill jag ännu mer vara i en egen familj och inte med er.

De andra ankungarna: Då bestämmer vi att det är olagligt att vara i en annan familj än vår, pilutta dig.

Fula ankungen: Ni verkar trevligare och trevligare för varje minut.

Friday, October 27, 2017

Vem hjälper dig om du blir kidnappad?

Boktanken skickar vidare en härlig fråga från Arga bibliotekstanten och jag plockar upp tråden:
Lätt som en plätt: antingen husalfen Dobby eller Modesty Blaise.

Vem skulle du ropa på i en nödsituation?

Thursday, October 26, 2017

Ordbanken: ungdomsskrämma

När jag cyklar till och från jobbet lyssnar jag gärna på poddradio. Till exempel på Spanarna i Sveriges Radio Play.

Där får en ofta lära sig roliga nya ord, som "ungdomsskrämma". Alltså en grej som låter på en hög frekvens som vuxna inte längre kan höra, och som ska hjälpa att få ungdomar att sluta hänga på ställen de inte bör vara på. Vilken fantastiskt smart sak! Undrar om det går att sätta upp en ute på klippan vid vår sjö?

Samma slags ljudmojäng finns för övrigt mot råttor också. Inga jämförelser i övrigt...

Wednesday, October 25, 2017

Deckargåta i viktoriansk herrgårdsmiljö

Deckargenren innehåller en hel del skräp, men Antonia Hodgsons A death at Fountains Abbey var mycket underhållande.

En ung man skickas på uppdrag av engelska drottningen: avväpna en adelsman som försöker utpressa kungen med känsligt material. Året är 1728 och den unge mannen är en halvhjälte av tveksam karaktär med en underbart stridbar pubvärdinna som livspartner. Väl framme på herrgården nystar de tillsammans upp en klurig intrig där en förlorad dotter mystiskt har återvänt från de döda, hjortar blir spektakulärt mördade och en butler smyger i korridorerna...

Jag gillade den! Upptäckte dock att detta är nummer två i en serie och om du blev sugen att testa kanske du ska gå direkt på första boken: The devil in the Marshalsea

Tuesday, October 24, 2017

Augustnomineringarna 2017

Det är väl bara att konstatera: jag läser inte tillräckligt aktuella böcker. Kan inte minnas att jag någonsin hade läst en Augustnominerad titel redan när den nominerades!

Och likadant i år: visst känner jag till många av författarna och har väl hört titlarna nämnas, men har inte läst någon enda. Jag blir lite sugen på Combüchen, Gassilewski och Wirtén, men vi får väl se.
Nominerade till Årets svenska skönlitterära bok 
De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, Johannes Anyuru
Sidonie & Nathalie. Från Limhamn till Lofoten, Sigrid Combüchen
Hastigheten, Jörgen Gassilewski
Just nu är jag här, Isabelle Ståhl
Rosor skador, Jenny Tunedal
I en skog av sumak, Klas Östergren 
Nominerade till Årets svenska fackbok 
Ett jävla solsken. En biografi om Ester Blenda Nordström, Fatima Bremmer
Frågor jag fått om Förintelsen, Hédi Fried
Brandvakten, Sven Olov Karlsson
Nära fåglar, Roine Magnusson, Mats Ottosson, Åsa Ottosson
Den nya dagen gryr. Karin Boyes författarliv, Johan Svedjedal
Är vi framme snart? Drömmen om Europas förenta stater, Per Wirtén
Vilka kommer du läsa?

Monday, October 23, 2017

Tematrio: #metoo

#MeToo-kampanjen har verkligen gått fram som en tsunami, jag hoppas den kommer att göra skillnad på lång sikt och inte bara de här få veckorna. Det passar i vilket fall utmärkt att detta är temat också för veckans trio hos Lyran: sexuellt våld, kränkningar och trakasserier.

När man skjuter arbetare av Kerstin Thorvall är en av de mest uppslitande berättelser jag har läst. Om våldtäkt inom äktenskapet i ett dåtida samhälle där alla runt omkring vet, men alla blundar, för det är ju ändå hans "rätt". Sa jag dåtida? Ja, det skulle en ju önska...

Oförmågan att förstå att allt utom ett tydligt ja betyder NEJ är också grundintrigen i Samuel Richardsons Pamela; or, virtue rewarded från 1740 som jag passande nog råkar läsa just nu. En rik herreman blir så betuttad i sin husa att han känner sig tvingad att kidnappa henne och trakassera henne å det grövsta för att försöka få henne till sin älskarinna. Men dygdiga Pamela värjer sig och gör motstånd för hon är minsann inte den som lägger sig med folk ogift.

Så skulle jag också vilja slå ett slag för Majgull Axelssons Slumpvandring om tre kvinnor i olika tider. Där finns en scen som jag funderat mycket på och som fick mig att reagera mycket när jag läste den: en beskrivning av en våldtäkt i gråzonen. Ett tonårigt par, där hon inte egentligen är så intresserad men hon har ingen annanstans att ta vägen. Hon säger ja ena gången och känner därför inte att hon "kan" säga nej ett par timmar senare, fast att hon ju faktiskt inte vill! Hon går med på det av artighet och för att det blir så krångligt att ställa till stort problem och eftersom hon är rädd för konsekvenserna. En situation som jag tror många känner igen, som inte alltid är ett direkt övergrepp men som absolut inte är okej, egentligen. Och det grundar sig i pojkars upplevda "rätt" till tjejers kroppar, där en starkare samtyckeskultur skulle göra all skillnad i världen.

Slumpvandring handlar om så mycket annat också, det är en utmärkt roman. Läs den!

Sunday, October 22, 2017

Krafttag mot rökning

Hihi! Sånt här får mig att fnissa. Alla offentliga utrymmen i Lissabon har skyltning rökare förbjudna. Alltså inte rökning utan själva förövarna. Ett oerhört effektivt men mycket strängt förhållningssätt.

Saturday, October 21, 2017

På önskelistan: godnattsagor om 100 goda män

Kvinnliga förebilder är utmärkt! Apropå Godnattsagor för rebelltjejer. Det behöver ju överkompenseras lite nu eftersom historieböckerna varit märkligt kvinnolösa de senaste århundradena.

Men en sak jag också skulle önska mig, och särskilt med tanke på kampanjen #metoo nyligen, är en lika snygg godnattsagebok med 100 manliga goda förebilder. Alltså, ett kartotek över alla de olika roller som en pojke, kille eller man kan sikta på. Långt bortom testosteronstinna machobabianer och pussygrabbers - goda, kloka, respektfulla och hjälpsamma män. De finns ju också! Men har kanske inte synts i historieböckerna, de heller.

Och är det något vår värld verkar behöva så är det just en mångfald av möjliga positiva mansroller för pojkarna att välja mellan.

Friday, October 20, 2017

Jessa Crispin har inte tänkt igenom saken ordentligt

Feministbiblioteket kallade till virtuell bokcirkel om Jessa Crispin, Why I am not a feminist. Jätteintressant! För oj, vad jag hade åsikter om den här boken.

För det första: den är rörig, den är dåligt underbyggd med fullt av svepande generaliseringar och jag håller inte med om utgångspunkterna.

Till protokollet: Jessa Crispin är socialist. Det är inte jag. Hon säger att hon inte vill kallas feminist eftersom en massa medelklasskvinnor kallar sig det och begreppet därför förlorat sitt värde. Hon kallar den breda feminismen för självisk och anklagar feminism för att ha blivit en urvattnad trend som bidrar till ett kapitalistiskt samhälle. Därför är hon inte feminist, enligt sig själv.
Jag håller inte med. Jag blir också irriterad när folk kallar sig feminister utan att verka ha reflekterat över vad det innebär, men det betyder inte att jag inte är feminist själv utan att jag måste ställa frågan "vad menar du med det då" eller "så vad gör du för att bidra till jämställdhet" - och hjälpa trendfeministerna att börja tänka och tänka efter.

Låt oss göra jämförelsen med medborgarrättsrörelsen och kampen mot rasförtryck. Skulle det ha lyckats bättre om inte den stora majoriteten hade ställt sig på den liberala sidan? Hade det verkligen varit bättre om bara de riktigt radikala drev frågan? Jag tror knappast det. Och jag tror inte det vore bättre om bara de mest radikala tilläts tala för jämställdhet och feminism. Ju fler desto bättre, det är så normer förändras.

Däremot har Crispin ett par andra poänger. Det här med att så många tar avstånd från feminismens tidiga frontfigurer - vad ska det vara bra för? Varför är det så många som lägger in idiotiska brasklappar av typen "jag är feminist men det betyder ju inte att jag har hår under armarna, haha". Om du väljer att lägga din tid på att raka bort kroppshår istället för att läsa böcker får du väl göra det, men låt bli att bygga på sådana puckade normer med den typen av kommentarer.

Jag är också till stor del med på Crispins linje om "outrage feminism", de åsiktsstormar som kommer och går kring offentligt uthängda män som drumlat sig. Nu talar vi inte om de klarlagda fallen av grova sexuella övergrepp som ibland kommer fram, utan om folk som får lämna sina jobb efter att ha fällt en korkad kommentar eller ett dåligt skämt. Rättsstatens principer ska gälla alla, även män. Straff ska utdelas rättssäkert och proportioneligt. Vår energi behövs för verkligt viktiga kampanjer, inte för små hämndlystna drev. Män är inte fiender och alla kvinnor är inte likadana (eller nödvändigtvis goda).

Men så kommer vi tillbaka till det där med socialismen. Crispins huvudkritik är nämligen denna: feminism idag är inte bra för den tar inte hänsyn till klass lika mycket som till kön.

Kära Jessa Crispin, det är ju det som är hela grejen med feminism. Feminism handlar om jämställdhet oavsett kön. Dessutom har vi liberalism och socialism som på olika sätt handlar om individers ekonomiska frihet och jämlikhet (men på olika vägar). De går utmärkt att kombinera, du kan mycket väl vara både liberal och feminist eller socialist och feminist. Det går nämligen att kämpa för flera olika saker parallellt. Jag kan både vilja rädda vargen och avskaffa kungahuset. Det betyder inte att jag anser att alla republikaner måste vara rovdjursvårdare. Eller att jag tror att en jägare inte kan vara mot monarki. Det är olika saker, och det går att hålla isär dem. Kampen för jämställdhet kan inte alltid stå tillbaka för kampen mot fattigdom, då kommer vi aldrig framåt. Och även vi bespottade medelklasskvinnor har både rätt att engagera oss och en viktig roll att spela, eftersom medelklassen är så viktig som normsättare i samhället.
Feministbiblioteket, om du läser detta: var inte orolig, jag har mycket, mycket mer att säga om den här boken...

Thursday, October 19, 2017

Tunnelbanekonst

En trevlig sak med Bryssel är de kreativt dekorerade tunnelbanestationerna, ingen är den andra lik. Jag har aldrig klivit av i Stockel förut, men det borde jag kanske ha gjort för där är väggarna fyllda med Tintinfigurer. Hurra!

Wednesday, October 18, 2017

Hjältemöss och mördarråttor

Ett par bekanta berättade om ett udda sällskapsspel de hade testat, baserat på en fantasybok om möss.

Va! En fantasybok om möss? Tänkte jag och var mentalt redan halvvägs in på adlibris.com.

Boken heter Redwall och är skriven av Brian Jacques. Det är den första i en lång serie om en alldeles egen värld av hjältar, skurkar och äventyr.

I Redwall möter vi den lilla klosternovismusen Matthias som drömmer om en mer spännande tillvaro. Hans dröm går i uppfyllelse, och mer därtill, när en mördarråtta med ett stort banditband av råttor, vesslor och illrar drar fram genom trakten. Skogens alla smådjur tar skydd i klostret som snart är under belägring. Musen Matthias får ett uppdrag: finn det mäktiga svärdet som kan rädda alla.

Det är en underbar, klassisk berättelse om kampen mellan ont och gott. Blodig och hemsk men varm och rolig. Vildsinta sparvar, en livsfarlig huggorm, en uggla besatt av militärutmärkelser och en mycket brittisk hare med stor aptit. Hur kan en inte gilla det?

Tuesday, October 17, 2017

Hälsningar från Lissabon

Här sitter jag, i Europeiska sjösäkerhetsmyndighetens högkvarter med stilig havsutsikt, och smygtänker på José Saramago och Selma Lagerlöf.

Har du läst Historien om Lissabons belägring av år 1998s nobelpristagare? Eller i alla fall underbara Kejsaren av Portugallien? Min kontorsbibel Lissabonfördraget är däremot ingen kioskvältare, även om vi är många som ofta bläddrar i den.

I övrigt är stämningen dämpad här just nu, med landssorg över de många dödsoffren i helgens storbränder. Jag har ätit sju sorters bläckfisk (varav sex samma kväll, alla smaskiga) och snubblat över en författargrav mitt i ett medeltidskloster (ska erkänna: Pessoa betyder hoppryttare för mig, jag hade ingen aning om att de hade en poet med samma namn).
Até já!

Monday, October 16, 2017

Tematrio: New York, New York (New York)

Lyran satte New York som veckans tema... aj aj, vad svårt, tänkte jag.

Men sedan slog det mig: är det inte i New York som Sylvia Plaths Esther "insjuknar" i Glaskupan?

Och det är definitivt i trakterna av Wall Street som fruktansvärt obehaglige American psycho härjar, i Bret Easton Ellis horribla sadistroman.

För att inte tala om Lena Dunham och Not that kind of girl - mitt på Manhattan växer kändisbarnet Lena upp bland hipstervegetarianer och egen terapeut från ca tio års ålder. Så blev jag inte särskilt imponerad av hennes bok heller.

Men Glaskupan, den rekommenderar jag starkt!

Sunday, October 15, 2017

Resegåta: nu är det dags igen

Mitt nya jobb har skickat iväg mig på en stor konferens om miljövänlig sjöfart. Imorgon ska jag sitta i kostym och vara viktig, men idag är det bara sightseeing och smaskiga kakor... fast var?

Vi är inte belägrade och det är faktiskt inte alls ett kejsardöme. 1998 var ett bra år - en favorit! Dessutom: en av böckerna jag allra oftast använder på jobbet har nära koppling hit. Där slår jag upp vilka regler som just nu gäller för hur jag ska bidra till Europas bästa.

Saturday, October 14, 2017

Liten irländsk bildkavalkad

Vi såg som sagt en hel del författarmonument...
Joyce...

Shaw...


Swift...

Yeats...

...och, vafalls! Vad gör Tagore här?

 ...och så Toner's, Kavanaghs favoritpub, om en ska tro reklamen.

Men inte bara författarmonument! Förstås också en bokmarknad och en liten bokaffär på flygplatsen, och kanske också ett litet bokmärke som minne... Jo, det behövdes faktiskt.

Thursday, October 12, 2017

Det blödande hjärtat

Andrew Taylor har skrivit en slags thrillergåta om brittiskt trettiotal: Det blödande hjärtat.

En kvinna lämnar sin våldsamme (och fascistiske) man och hamnar istället i ett mycket märkligt bostadsområde i den skabbigare delen av London. Något står uppenbarligen inte rätt till här. En äldre dam har försvunnit, en hyresvärd beter sig mycket misstänkt, en serie skräckinjagande paket anländer och det står en civilklädd polis ute på gården och spanar - på vem?

En riktig härva av hemligheter, ledtrådar och bedrägerier. Allt mot bakgrund av förkrigstidens London där de politiska spänningarna trappas upp och människor är både rädda och frustrerade.

Jag gillade boken! Den verkar lite styltig i början men det tar sig alltmer ju längre in i berättelsen en kommer. Beskrivningarna av fascismens trevande försök är intressanta, liksom uppnystandet av en skrupellös sol-och-vårares hjärtlösa taktik.

Hundskadeindex: hunden är i princip den enda i hela boken som klarar sig oskadd.

Wednesday, October 11, 2017

Opp, Amaryllis!

Jag satte ut min amaryllis från i julas i rabatten för att den skulle stå säkert och bekvämt till nästa säsong.

Amaryllisen tyckte att nästa säsong borde börja redan nu.

Tuesday, October 10, 2017

Sökes: litterär munskänk pga tyskt bokpris

Robert Menasse får årets stora tyska bokpris.

För en roman om EU och Bryssel och Europas mörka (?) framtid... Jag är nyfiken men också skeptisk, misstänker att det skulle kunna vara något som gör mig riktigt arg.

Finns där någon som kan provläsa åt mig så jag slipper skrämma grannarna?

Monday, October 9, 2017

Tematrio: pappor

Lyran har tema: pappor i veckans trio. Jag bläddrar tillbaka i mina inlägg och inser att det var tre hela år sedan det här temat var uppe - men då slog jag på stort och tipsade om tre sorters fäder: den trasige, den tyranniske och den (sällsynte) som faktiskt uppför sig som en vuxen, ansvarstagande förälder (hej, Alfons Åbergs pappa!).

En hyfsat bra far är också Mr Bennett, den sansade men hunsade patriarken i Stolthet och fördom. Är du säker på detta så får det bli som du vill, säger Mr Bennett till sin kloka dotter Elizabeth, och visar därmed på en ovanlig egenskap i pappa-dotter-relationer, nämligen tillit.

Pappa LeBlanc i Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr är också en omhändertagande och fin pappa. Han bygger en miniatyr av kvarteret de bor i så att hans blinda dotter ska kunna lära sig att hitta och kunna röra sig självständigt. Å andra sidan ger han henne också ansvaret för en mycket dyrbar diamant som nazisterna försöker få tag i.

Och även när pappor vill väl kan det, som för alla andra människor, gå lite fel. James vill så gärna att dottern Lydia ska bli lycklig och populär att han inte märker hur pressad hon känner sig. Och när hon en dag försvinner får han sådan ångest att han nästan sliter itu det som är kvar av familjen. Boken heter Everything I never told you och är skriven av Celeste Ng.

Är det kanske så att det är lättare att skriva lyckliga/halvlyckliga pappa-dotter-relationer?

Pappa-son-relationerna tycks ofta vara mer våldsamma och destruktiva, fram till extremfallet Göra sig kvitt Eddy Bellegueule av Edouard Louis. Men det får vi gräva mer i någon annan gång.

Gothic graphic novel

Neil Gaimans böcker är ju härliga, så jag testade ett av hans graphic-novel-album också.

Season of mist är en slags tecknad serie för unga vuxna. Det är goth-stämning och mycket vackert tecknat av en hel flock blandade konstnärer.

I korta drag: den halvgud som styr drömmarna får dåligt samvete över att en gång för länge sedan ha dumpat en älskarinna i helvetet, utlämnad åt evighetens plågor. Han bestämmer sig för att åka ner och befria henne och be om ursäkt. Men det går inte riktigt som planerat, eftersom Lucifer har gillrat en slug fälla för honom där.

Det här är en serie jag hade älskat som tonåring men som jag inte riktigt relaterar till längre. Den är... så extra allt. Men snygg! Väldigt snygg, faktiskt.

Sunday, October 8, 2017

Välkommen till Dublin!

Min vän H och jag gör stan. I Dublin, såklart!
Vi har sett Molly Malone-statyn, promenerat förbi klassiska författarhaket Toner's, vallfärdat till ett tiotal författarmonument och haft det allmänt trevligt.
För oj, vad här vimlar av bokreferenser! James Joyce skrev om inälvsmat. Jonathan Swift gjorde ett provokativt satirinlägg om att äta barn när potatissvälten var som värst. Bram Stoker skrev in greve Dracula i litteraturhistorien. Maeve Binchys Circle of friends utspelar sig i brytningen mellan lilla byn Knockglen och stora Dublin. W. B Yeats, George Bernard Shaw och Samuel Beckett är tre Dublinbor som fått nobelpriset - dessutom skulle Seamus Heaney kunna räknas med, han bodde och dog här. Till skillnad från Oscar Wilde som föddes här men flyttade bort och slutligen dog i Paris.
Dessutom: ett försenat flyg gjorde att jag läste ut min resebok på utväg istället för hemväg - oops! Så du förstår ju att jag faktiskt var TVUNGEN att handla lite på bokmarknaden i TempleBar-området.

Saturday, October 7, 2017

Sapiens: en kort historik över mänskligheten

Den nordiska bokklubben i Bryssel gav mig ett inträdesprov: jag skulle få vara med i läsecirkeln igen om jag hann läsa ut Yuval Noah Harari, Sapiens i tid till nästa träff.

Ha! Det hann jag, så nu måste de släppa in mig.

Sapiens: en kort historik över mänskligheten är en sådan där bok som alla talar om och som jag därför inte hade tänkt läsa. Vilken tur att jag fick en anledning! Den var riktigt intressant.

Harari skriver övertygande, kunnigt och lättläst. En ovanlig kombination. Han har ett helikopterperspektiv på hela mänsklighetens historia och blixtbelyser människans natur utifrån olika vinklar: penningekonomins och skriftspråkets betydelse, genetiken som förklaringsmodell, vetenskapsrevolutionen och dess följder.

Allt är inte nytt, men det presenteras på ett nytt och mycket mer lättillgängligt sätt. Tydliga liknelser, korta och klara meningar. Intressanta och tänkvärda jämförelser och frågor.

Boken är bäst när den handlar om människans förhistoria och tidiga utveckling. Någon gång efter presentationen av vetenskapen och europeisk kolonialism börjar det ta stopp och bli flum. Jag saknar klimatproblematiken (han påpekar bara kort att vi är på väg att sabba ekobalansen) och slutsatserna om könsroller/jämställdhet. Kanske är han för försiktig - hellre en storsäljare än att provocera någon? Vad vet jag.

Ändå: en enkel historieintroduktion med flera nyttiga tankeställare. Läsvärt.

Friday, October 6, 2017

Vart är vi på väg?

Väskan är packad, boardingkortet i mobilen. Men i vilken stad i vilket land sitter vännen H redan och väntar på mig?

Ledtråd 1: Det är svårt att ge en bra ledtråd eftersom det är alldeles för lätt att ge en ledtråd eftersom detta är en destination som fullkomligt vimlar av litteratur.

Ledtråd 2: Brun leverbiff, äta potatis eller spädbarn?, eller kanske vitlök och ungmör. Nej, det blir nog bara en toastie på Toner's.

Ledtråd 3: Vännen H och jag får väl göra en väldigt liten vänskapscirkel, vi är ju bara två. Till skillnad från nobelpristagarna, de är minst tre. Det viktigaste är ändå att man är Earnest.

Thursday, October 5, 2017

Nobelpris 2017: mycket är förlåtet!

Hurra! Kazuo Ishiguro får priset, nu börjar det äntligen likna något igen! Ett mycket väl värt pris, jag älskar Begravd jätte och Never let me go. Utmärkt beslut.

Wednesday, October 4, 2017

Golden boy - guldstjärna!

Abigail Tarttelin tar vid där Jeffrey Eugenides slutade och ger oss en ännu djupare skildring av en intersexuell persons uppväxt.

Alla borde läsa Golden boy, av två huvudsakliga skäl:

1) Den är jättebra.
2) Det finns fortfarande många som inte känner till vad intersexualitet är och den här boken förklarar så bra.

Det handlar om Max, en populär och duktig tonåring som spelar fotboll, klarar sig bra i skolan och hånglar med tjejer på fredagskvällarna. Men Max är född intersexuell och det är en hemlighet som blir allt svårare att bevara ju äldre Max blir. Så händer något som ställer allt på sin spets och Max får anledning att börja fundera på allvar kring alternativen för framtiden.

Operera? Åt vilket håll? Fortsätta leva dold? Ta striden för att få leva öppet? Måste man verkligen begränsa sig till två snåla alternativ när det gäller könsidentitet?

Det mest intressanta med boken tycker jag är föräldrarnas dilemma. Pappan och mamman representerar två olika synsätt. Ska de låta operera sitt nyfödda intersexuella barn (som läkarpraxis länge var/har varit i västvärlden) så att det utåt sett inte ska synas att hen är annorlunda och hen därmed får ett enklare liv? Men hur kan de veta vilken identitet barnet kommer uppleva sig ha - tänk om de låter operera till fel yttre kön? Och har de verkligen rätt att knipsa bort all fertil vävnad och ta ifrån barnet all framtida möjlighet att bli förälder (eller kunna känna sexuell njutning)? Eller ska de låta barnet växa upp och välja själv - men under tiden utsättas för allt det som en annorlunda person utsätts för i vår trångsynta värld? För problemet är ju egentligen inte Max utan omvärlden - det är inte Max som borde behöva opereras för att passa in utan världen som borde omskapas så att alla är välkomna i den.

Den här problematiken är för övrigt överförbar till många andra situationer och kokar ner till: vilken rätt/ansvar har föräldrar att fatta livsavgörande och oåterkalleliga beslut för sina omyndiga barns framtid? I vilken utsträckning äger föräldrar sina barn?

Dessutom är det välskrivet och starkt berättat. Det enda jag inte helt gillar är den smått autistiska lillebrorns kapitel, de är inte trovärdiga och där tappar berättelsen flyt. Allt annat är bladvändande.

Monday, October 2, 2017

Tematrio: gummor och tanter

Måndagkväll och tematrio: böcker med skildringar av äldre. Lyran säger "tanter och farbröder" men här blir det faktiskt gummor för hela slanten.

Just nu läser jag Det blödande hjärtat av Andrew Taylor, där centralintrigen är en äldre dam som blivit gruvligen sol-och-vårad. Och kanske mördad. Det för tankarna också till Sándor Márais Eszters arv som går på samma tema. Gamla damer som blir illa behandlade är nästan lika illa som våld mot djur.

Tanter som är riktiga, komplexa människor och inte bara stereotypa gullemormödrar finns också i alla Elsie Johanssons böcker. Läs till exempel Sin ensamma kropp om äldre kvinnors skamfyllda sexualitet och hur svårt det kan vara att bejaka den på skrynkligare dar.

Men för att lätta upp kan mormorstanten faktiskt behövas, hon också. När jag var liten älskade jag Tant Mittiprick av Betty MacDonald, en amerikansk barnbok om en dam någonstans mittemellan Pippi Långstrump och Mary Poppins. Med helt egna lösningar på barns problem, boende i ett uppochnervänt hus.

Leve tanten, hon leve!

Damernas detektivbyrå

I jakten på text om pumpor satt jag och bläddrade i Damernas detektivbyrå, och det ena ledde förstås till det andra och plötsligt hade jag läst om hela boken.

Ibland är det bra att gå tillbaka till startpunkten för en älskad bokserie som tappat stinget, för att återupprätta minnet. Damernas detektivbyrå är ju riktigt bra! Den har humor blandat med mycket mörker och det är väl det mörkret som försvann i de senare böckerna och gjorde dem ointressanta. Kanske blev McCall-Smith alltför förtjust i sina karaktärer och kunde inte längre utsätta dem för alla de svårigheter som ger en berättelse tyngd och dynamik. Kvar blir då bara gullegullet och Mma Ramotswe blir en mindre intressant person att läsa om.

Men som sagt, första boken i serien är härligt stridbar. Botswanska privatdetektiven Mma Ramotswe sopar banan med lurendrejare, skurkar och skrupellösa försäljare av s.k. traditionell magi. Men hon begår också misstag och hon har tungt bagage med från det förflutna.

Sunday, October 1, 2017

100 böcker att läsa innan du dör

En uppdatering av den här gamla listan över "hundra böcker du bör läsa innan du dör". Jag har alltså inte tid att dö än på ett tag! Och det här är bara den anglosaxiska listan, sen finns ju alla svenska böcker också... Här med mina kommentarer, om det gör någon glad (fetstilat = läst).

  1. The Hobbit – J. R. R. Tolkien (Ja! Men läs den för allt i världen INNAN du ser den förskräckliga filmatiseringen som inte har något alls med boken att göra.)
  2. The Road Less Traveled – Dr. Scott M. Peck
  3. Catcher in the Rye – J. D. Salinger (Ärligt talat - den är långtråkig.)
  4. In Cold Blood – Truman Capote
  5. To Kill a Mockingbird – Harper Lee (Fantastisk!)
  6. War and Peace – Leo Tolstoy (Den här har länge stått på min läslista, kanske till sommaren - kanske.)
  7. The Great Gatsby – F. Scott Fitzgerald (Den stannade ärligt talat inte i minnet.)
  8. The Three Musketeers – Alexandre Dumas (Jag älskade den här när jag var liten.)
  9. Les Miserables – Victor Hugo (Jag har en oplockad gås med Hugo p.g.a. Ringaren i Notre Dame, den är vansinnigt tråkig.)
  10. World War Z – Max Brooks (Älskade den!)
  11. Education of a Wandering Man – Louis L’Amour
  12. Watership Down – Richard Adams (Den har jag läst jag vet inte hur många gånger.)
  13. The Iliad – Homer (Jag skrev en upprörd parafras på första versen under en episkt eländig jobbresa en gång.)
  14. The Little Prince – Antoine De Saint-Exupery (Barnbok skriven under haschrus. Av allt att döma.)
  15. The Color Purple – Alice Walker (Fantastisk!)
  16. Atlas Shrugged – Ayn Rand
  17. Paradise Lost – John Milton (Läste den på en litteraturvetenskaplig kurs för länge länge sedan och minns inte ett skvatt.)
  18. Ulysses – James Joyce (Tyvärr - jag gav upp redan efter ca 200 sidor.)
  19. Dracula – Bram Stoker (Fantastisk!)
  20. Pride and Prejudice – Jane Austen (Allt av Austen är guld. Sådan lågmäld men vass humor.)
  21. A Tale of Two Cities – Charles Dickens (Dickens fick aldrig gå en kurs i "clear writing" men han är rolig på sitt sätt)
  22. Brave New World – Aldous Huxley (Mycket läsvärd)
  23. 1984 – George Orwell (Bör definitivt läsas)
  24. Of Mice and Men – John Steinbeck (En av Steinbecks finaste, vilket inte vill säga lite)
  25. Gone With the Wind – Margaret Mitchell (Jag kan inte läsa den här. Den har en inledningsmening som får mig att gå i taket. Om jag ska prova igen måste jag börja läsa från sisådär sidan tio.)
  26. Shogun – James Clavell (Fantastisk äventyrsroman!)
  27. For Whom the Bell Tolls – Ernest Hemingway
  28. The Stand – Stephen King (King är väldigt ojämn, vissa saker är geniala, andra är urusla och nästan alla hade varit ännu bättre om de varit lite kortare)
  29. Lady Chatterley’s Lover – D. H. Lawrence (Intressant! Och så roligt att de sätter namn på sina könsorgan)
  30. Heart of Darkness – Joseph Conrad (Det värsta med den här boken är att verklighetens koloniala terrorvälde var ÄNNU värre än Conrads hemska skildring)
  31. The Picture of Dorian Gray – Oscar Wilde (Mycket läsvärd)
  32. War of the Worlds – H. G. Wells (Allt av Wells är underhållande, den här är ett udda katastrofscenario)
  33. A Clockwork Orange – Anthony Burgess
  34. The Prince – Niccolo Machiavelli (Inte fullt så saftig som den ibland utmålas som)
  35. The Art of War – Sun Tzu
  36. The Scarlet Letter – Nathaniel Hawthorne
  37. Treasure Island – Robert Louis Stevenson (Underbara äventyr!)
  38. Something Wicked This Way Comes – Ray Bradbury 
  39. Starship Troopers – Robert A. Heinlein
  40. Deliverance – James Dickey
  41. Lord of the Flies – William Golding (Den här boken är ett mästerverk. Och en förklaring till så mycket som är fel i världen. Och ett mycket bra argument för att använda kondom)
  42. The Dark Knight Returns – Frank Miller
  43. Season of Mists – Neil Gaiman (Annat av Gaiman är bättre - jag älskar romanerna - men den här gotiska graphic noveln hade varit en storfavorit om jag hade hittat den i tonåren)
  44. The Princess Bride – William Goldman
  45. Eaters of the Dead – Michael Crichton
  46. The Pillars of the Earth – Ken Follett (Den här är bra! Men p.g.a. andra senare titlar har jag nu äntligen gjort slut med Ken Follett)
  47. Night – Eli Wiesel
  48. Exodus – Leon Uri (Jag vet att jag har börjat på den här men har inget minne av att ha läst klart den)
  49. Contact – Carl Sagan
  50. You Can’t Go Home Again – Thomas Wolfe
  51. On the Road – Jack Kerouac
  52. Blubber – Judy Blume
  53. Foundation – Isaac Asimov
  54. The Stranger – Albert Camus (Mycket fransk. Och det är en komplimang)
  55. The Trial – Franz Kafka (Kafka for President! Eller... vänta nu)
  56. Rabbit, Run – John Updike
  57. Crime and Punishment – Fyodor Dostoevsky (Allt av Dostojevskij är utmärkt. Läs dem!)
  58. The Lion, The Witch and The Wardrobe – C. S. Lewis (Mycket bra! Tills jag i vuxen ålder plötsligt insåg att de är kristen propaganda. Nå, de funkade inte på mig, jag är fortfarande inbiten ateist.)
  59. The Long Goodbye – Raymond Chandler (Sexistisk dynga)
  60. Absalom, Absalom! – William Faulkner (Inte en lättläst författare)
  61. Grendel – John Gardner
  62. Hour of the Dragon – Robert E. Howard
  63. The Executioner’s Song – Norman Mailer
  64. Cop Hater – Ed McBain (Hela serien fanns i sommarstugan när jag var ung och slukade blodiga deckare på solvarma klippor)
  65. Moby Dick – Herman Melville (En mycket bra bok om en mycket sjuk man)
  66. A Connecticut Yankee in King Arthur’s Court Mark Twain (Lyckades inte läsa ut den, den har inte åldrats väl)
  67. McTeague – Frank Norris
  68. A Game of Thrones – George R. R. Martin (Jag kanske börjar läsa de här böckerna när hela serien är färdigskriven, men inte innan dess. Om ens då.)
  69. Fight Club – Chuck Palahniuk
  70. Titus Groan – Mervyn Peake
  71. Slaughterhouse-Five – Kurt Vonnegut (Bisarr, knasig, rolig)
  72. Twenty Thousand Leagues Under the Sea – Jules Verne (Älskade den här som liten! Och nu också.)
  73. The Divine Comedy – Dante (Ärligt talat - långtråkig, förutom just helvetesbiten.)
  74. Don Quixote – Miguel De Cervantes (Mycket underhållande om en tar sig igenom de gammaldags bitarna.)
  75. Robinson Crusoe – Daniel Defoe (En utmärkt klassiker med en del mycket omoderna aspekter.)
  76. Wuthering Heights – Emily Bronte (Mycket bra!)
  77. The Wind in the Willows – Kenneth Grahame
  78. Charlotte’s Web – E. B. White
  79. One Hundred Years of Solitude – Gabriel Garcia Marquez (En av få latinamerikanska författare jag faktiskt gillar)
  80. The Magus – John Fowles
  81. Foucault’s Pendulum – Umberto Eco (Eco är vansinnigt, vansinnigt tråkig. Han har bara fått ett gott rykte för att någon gjorde en spännande film av hans fantastiskt långtråkiga roman Rosens namn.)
  82. Middlemarch – George Eliot (Såpopera i kostymdrameformat)
  83. Frankenstein – Mary Shelley (Underbar!)
  84. The Complete Sherlock Holmes – Sir Arthur Conan Doyle (Ska du bara läsa en enda deckare i livet, då är det Holmes.)
  85. The Complete Shakespeare – William Shakespeare (Jag har läst det mesta men ännu inte allt av Shakespeare. Han är i en klass för sig.)
  86. Rosemary’s Baby – Ira Levin
  87. I Am Legend – Richard Matheson
  88. The Compete Plays of Aristophanes – Aristophanes
  89. The Science of God – Gerald L. Schroeder
  90. The Maltese Falcon – Dashiell Hammett
  91. No Exit – Jean-Paul Sartre
  92. Alexander of Macedon – Harold Lamb
  93. Battle Royale – Koushun Takami
  94. We Have Always Lived in the Castle – Shirley Jackson
  95. Band of Brothers – Stephen Ambrose
  96. Ancient Inventions – Peter James and Nick Thorpe
  97. The Telltale Heart and Other Writings – Edgar Allan Poe (Jag undrade just om Poe var bortglömd på den här listan, i så fall hade listan varit värdelös. Men här är han ju!)
  98. The Call of the Wild – Jack London (Väldigt jobbigt med alla stycken om grymhet mot djur.)
  99. The Wonderful Wizard of Oz – Frank Baum (Se kommentar om Narnia ovan. Baum är propagandist för någon slags konstig religiös sekt. Men Oz-böckerna är trots det bra.)
  100. The Canterbury Tales – Geoffrey Chaucer
Vilka har du läst?