Tuesday, November 21, 2017

Eleganta elakheter

Å, Anna Maria Lenngren, min favoritpoet genom historien.
När elden nyss kom lös på Söder mitt i natten
hos brodern Rusius, man anmärkt har därvid
att han för första gång uti sin levnadstid
skrek efter vatten.
Ur Samlade Skaldeförsök: Epigrammer

Monday, November 20, 2017

Belgien, ett u-land

Det finns mycket, mycket säga om det dysfunktionella Belgien. På plussidan finns: choklad och att det bor en katt i mitt närmsta gym. På minussidan finns en ca 700 punkter lång lista, bland annat inkompetent kommunbyråkrati, trafiken, sexismen och den totala bristen på servicemindedness. Jag ligger i ständigt krig med allt från kvarterspolisen till bankpersonalen.

Jag var på lokala biblioteket häromdagen, trodde naivt att mitt bibliotekskort för "biblioteken i Bryssel" skulle gälla även detta bibliotek i Bryssel. "Fast du måste registrera dig lokalt först", säger bibliotekarien och vill att jag fyller i två sidor franskt formulär. "Varför har ni då ett gemensamt kort?" muttrar jag och känner att det redan blivit en dålig start. Särskilt som det lilla källarrummet de optimistiskt kallar "kommunbibliotek" är ungefär lika stort som mitt vardagsrum och med bara marginellt fler böcker.

De har i alla fall en gemensam bibliotekskatalog, men när jag slår upp Henri Bergson, den siste kvarvarande franskspråkige nobelprisförfattaren på min lista, visar det sig att Bergson bara finns på biblioteksfilialer på andra sidan staden. Tillbaka till bibliotekarien. "Tja... det går i princip att beställa böcker från ett annat bibliotek..." säger han tveksamt. "Men det kommer att ta fyra veckor att få hit boken och du måste förstås betala en avgift. Det är nog bättre om du bara åker dit och registrerar dig där också."

Fyra veckor! Vad gör de, spänner fast boken på en gatukatt och hoppas att den så småningom ska hitta rätt?

Min nya plan: skaffa Bergson och Spitteler i e-format och läsa dem på min Spindel.

Nu finns det 701 punkter på minuslistan.

Sunday, November 19, 2017

Klockanelvadamen: om kreativa blomnamn

Mysteriet är löst! Klockanelvadamen (Dame d'onze heures) är inte en dam utan en blomma.

Det är ett belgiskt namn på den lilla vita morgonstjärnan (Ornithogalum umbellatum), inte att förväxla med simbelmüne.

Det finns för övrigt gott om roliga ord i växtriket. Snyltrot, smällglim och pipdån är några av mina favoriter. Och svampen trollsmör!

Saturday, November 18, 2017

Villette - en Brysselspaning

Det är ett uselt foto, jag vet, men det här är faktiskt inte en sådan där flådig instagramblogg med proffsiga bilder. Den som har väldigt bra glasögon kanske ändå kan hålla med om att fotot visar den plakett som sitter på Bryssels kulturhus Bozar.
Där står följande: Här i närheten låg pensionat Heger där författarna Charlotte och Emily Brontë studerade 1842-43.

Den som kan sina Brontës listar förstås raskt ut att detta är samma pensionat som senare blev förlaga till flickskolan i Villette. Här träffar hjältinnan Lucy Snowe den ganska förfärlige läraren Professor Paul Emanuel (efter verklighetens förlaga: Constantin Héger) och en märklig relation uppstår. Desssutom förekommer ett nunnespöke, ett gäng osnutna skolflickor samt en ung och stilig läkare...

Friday, November 17, 2017

Vad händer i Zimbabwe?

Kanske är det något stort som håller på att hända i Zimbabwe just nu, även om det inte gör särskilt stora svallvågor i europeisk media. Tiden får väl utvisa om det blir åt rätt eller fel eller bara ett annat håll.

I vilket fall: så passande att jag samtidigt har läst Petina Gappahs novellsamling Sorgesång för Easterly.

Gappah beskriver dagens Zimbabwe med storskalig landsflykt, femsiffrig inflationstakt, korruption, HIV och en mansroll långt från den idealt jämställda. Små berättelser om både samhällets toppskikt och bottenskrapet. Jag var glad att jag hade ett hum om bakgrunden, om Mugabe och om konflikten Shona-Ndebele så att jag kunde plocka upp flera av de diskreta kommentarerna mellan raderna.

Det är kärleksfullt berättat men hjärtskärande och ofta mycket upprörande. Som bröllopsskildringen: där alla kan se att brudgummen redan har "sjukdomen" och alla dessutom vet att han redan smittat (d.v.s. dödat) sin förra fru och ett antal flickvänner/älskarinnor - men de lämnar ändå över den nya unga bruden till honom.

Eller den naive statstjänstemannen som plötsligt får tillgång till internet och som genast har den enorma turen att bli erbjuden en stor summa pengar i ett fantastiskt lotteri - han måste bara betala en liten, liten administrativ avgift först för att få ut sin vinst...

Det är mänskliga människor i alla slags vardagssituationer och framför allt står det klart: det politiska systemet där det nu kostar 12 miljarder Zimdollars för en limpa bröd och där folk får sin pension i form av tre par för små skor istället för i pengar, det systemet måste bytas ut. Snarast.

Thursday, November 16, 2017