Sunday, September 25, 2016

När naturen kallar

Många märkliga böcker ingick i köpet av vår lilla stuga, bland annat den här pärlan:
Jack Londons Skriet från vildmarken i en tysk översättning från... oklart när, det står inget årtal i boken. Kanske femtiotalet.

Den här utgåvan är intressant på många sätt:

1) Titeln: Wenn die Natur ruft, ordagrant: "När naturen kallar". Fniss! Ja, det antyder detsamma på tyska som på svenska, nämligen att någon behöver springa bakom ett träd. Senare utgåvor använder den lite värdigare översättningen Ruf der Wildnis

2) Typsnittet, Jag funderar på att läsa den bara för typsnittets skull. Utmaningar är skoj, är det inte så?
3) Valet av bild på försättsbladet. En liggande räv tittar på en älg (se ovan). Bildtexten: Buck ställer en älg. Här misstänker den vakne läsaren att redaktören för det första inte läst boken och för det andra vet väldigt lite om djur och natur. Men det är en fin räv!

Det jag själv mest minns av Skriet från vildmarken är att den var fruktansvärt hemsk, det tyckte i alla fall mitt tolvåriga jag. Kanske dags att ompröva. Varför inte på tyska i gotiskt tryck?

Saturday, September 24, 2016

Årets bokmässa

Bok- och biblioteksmässan i Göteborg är i full gång, jag är inte så road av mässor så jag åker inte dit.

Måste ändå kommentera soppan kring nazistskriften Nya Tider. Det är otroligt dåligt hanterat av bokmässan från början till slut. Problemet verkar vara att de inte tänkte igenom det hela ordentligt från starten. Jag hade helt och fullt förstått om de tackade nej till nazisterna från första början. Jag hade också haft någon slags förståelse för om de tackade ja på grund av ett väldigt genomtänkt ställningstagande som de kunde förklara och försvara och stå upp för när det började storma. Men det här vacklandet fram och tillbaka där ingen står upp för någonting och alltihop ger sken av att vara slarvjobb, det blir jag synnerligen oimponerad av.

Det är inte yttrandefrihet att låta vem som helst vara med på vilket privat evenemang som helst. Det går alldeles utmärkt att stoppa folk från att få en högtalare på Sveriges största bokmässa. I alla fall om en gör det rakryggat redan från början - när avtal väl är skrivna är det naturligtvis svårt att börja ångra sig.

Och så är det ju den där lilla faktorn med kvalitet: Nya Tider är inte bara nazistisk, den är något så fruktansvärt dålig. En lågstadieklass producerar vanligtvis bättre texter.


Kära tomten, till julklapp önskar jag mig mer kvalitet, mer civilkurage, att folk tänker innan de handlar samt färre nazister på jorden. Tack på förhand.

Thursday, September 22, 2016

Andorra: Vem är medskyldig till folkmordet?

Jag läste Max Frischs lilla drama Andorra. Så hemsk, så bra, så tänkvärd.

En ung man växer upp som ende jude i en liten by. Han kämpar mot fördomar och med sin identitet. Han behandlas inte direkt illa, men han behandlas annorlunda. Han får ständigt höra att han är si eller så eftersom han är jude och han anpassar sig efter förväntningarna och gliringarna.

Samtidigt byggs det upp en spänning inför att något hemskt håller på att hända. Tolv korta scener varvas med "vittnesmål" där olika karaktärer från byn svär sig fria från det som kommer att hända. Det var inte mitt fel att det gick som det gick! Säger de, en efter en.

För kriget är på ingång och en främmande armé tar över byn. De vill ha judarna utlämnade.

Och här kommer kruxet: den unge mannen är egentligen inte alls jude, det är ett missförstånd. Han skulle alltså kunna rädda sig. Men det gör han inte. Han står fast vid sin identitet, det är ju den etiketten byborna har satt på honom hela hans liv. De där grannarna som nu inte lägger två strån i kors för att hjälpa honom, "han är ju inte som vi".

Texten kryper under skinnet på en, det är intressant och väldigt slagkraftigt.

Tuesday, September 20, 2016

Tematrio: Göteborg

Veckans tematrio var svår! Jag var nära att ge upp, för Lyran ville ha tre tips på böcker om eller från Göteborg och jag hittar ingenting i hyllorna som passar in.

Men efter lite letande har jag i alla fall hittat tre författare med Göteborgsanknytning:

Viveca Lärn är göteborgare, jag minns till exempel att jag läste En ettas dagbok och tyckte om den när jag var väldigt liten.

Karin Boye föddes också i Göteborg! Läs Kris eller Kallocain. Eller dikterna, om du är lite lyrisk av dig.

Och så har vi Marie Hermanson, jag läste nyligen ut hennes roman Skymningslandet som var spännande och lagom egen. Den utspelar sig inte i Göteborg utan i trakten av Enköping men Hermanson kommer tydligen från någonstans kring "Sveriges framstjärt".

Puh! Så fick jag ihop ett svar idag också, och avslöjade vilken kust jag själv kommer från dessutom.

Monstrumologi

Den jättestarka extratanten lånade ut en hög böcker till mig och den första jag läste var Rick Yancey, The monstrumologist.

Will Henry, elva år och föräldralös, slavar som assistent hos en mycket excentrisk och självisk vetenskapsman. Doktor Warthrop är specialist på monster. En natt knackar det på dörren och någon lämnar in ett alldeles förfärligt exemplar för undersökning. Det är en grotesk och människoätande best som egentligen bara bor i Västafrika. Hur har den kommit hit? Och det visar sig snart att den inte kom ensam. Monstren tuggar i sig civilbefolkningen på blodigast möjliga vis och Will Henry måste hjälpa doktorn i jakten på dem. Men det är inte bara monstren som är monster i den här berättelsen...

Det är en utmärkt skräckroman med både humor och läskigheter och mänskliga relationer. Intrigen är enkel och rak, inga komplicerade tvister (kan vara både bra och dåligt). Monstren är originella och det är de två huvudkaraktärerna också. Men: kvinnliga huvudkaraktärer saknas helt, flickor och kvinnor förekommer enbart som offer att rädda eller som bifigurer som städar och lagar mat. Ändå läsvärd som mysrysare för dem som inte är alltför känsliga.

Sunday, September 18, 2016

Krönika över en bro

Ivo Andric fick nobelpriset i litteratur 1961. Han föddes i nuvarande Bosnien-Hercegovina som då hörde till Österrike-Ungern, senare Jugoslavien. Bron över Drina är ett av hans större verk och ett av få som finns översatta till svenska.

Det är en slags krönika där huvudpersonen är bron över floden Drina, från att den byggs på 1500-talet tills dess att den faller i första världskriget. Bron är en storståtlig huvudled i en gränsstad i området mellan Bosnien och Serbien. Där möts och stöts olika identiteter, religioner och nationaliteter. Över århundradena växlar makt och samarbeten och bron är centralpunkt i såväl freds- som krigstid. Det är bitvis ganska segt, bitvis starkt och skickligt berättat. Detaljbeskrivningen av hur man spetsar en man på påle kunde jag dock ha varit utan.

Och så finns där flera väldigt pricksäkra kommentarer som känns skrämmande aktuella i vår tid. Till exempel om populistiska och högljudda machomän: "i ögonblick när samhällen vacklar och stora oundvikliga förändringar äger rum är det vanligtvis sådana män som ställer sig främst och som på ett obalanserat och ofullkomligt sätt leder saker och ting bakvänt och vilset". Var det någon som sa Donald Trump, Boris Johnsson, Jimmie Åkesson, Jarosław Kaczyński?

Eller det här stycket om den nya tidens nyhetskonsumtion: "Tidningarna lästes med stor iver, men ytligt och flyktigt; alla ville bara ha sådana som på första sidan slog upp sensationella nyheter med fetstil. Finstilta artiklar läste man knappast. Allt som hände åtföljdes av bullret och glansen av stora ord. De yngre tyckte inte att de hade levt den dagen, om det på kvällen när de somnade inte susade i deras öron och flimrade för deras ögon av allt som de hade hört och sett under dagen."

Andric blir ingen favoritförfattare, men som kort historik över det komplexa Balkan var det ändå effektiv lästid.

Friday, September 16, 2016

Disapriset 2016

Disapriset är ett universitetsrelaterat Uppsalapris som delas ut till någon populärvetenskaplig författare varje år. I år gick det till astrofysikern Bengt Gustafsson för hans bok om svarta hål.

Jag är ju intresserad av böcker och har en alldeles egen astrofysiker här hemma så det låter ju intressant! Även om jag blir tydligt mindre sugen när priskommittén beskriver den som "utsökta metaforer och pedagogiska piruetter", det kan eventuellt vara ordet "utsökt" som jag är smått allergisk mot.

På temat Uppsalabaserad populärvetenskap passar jag också på att tipsa om Ulf Danielssons mycket läsvärda Stjärnor och äpplen som faller som är en lättläst men ändå faktaspäckad förklaring av både ditt och datt i vårt fantastiska universum. Jag gillade den skarpt.