Thursday, December 14, 2017

Kossornas hemliga liv

Most awesome reading circle läste Rosamund Youngs ursöta bok om kor: The secret life of cows.

Rosamund Young och hennes familj har sedan sextiotalet drivit ett småskaligt ekojordbruk med köttkor. Hon berättar om en drömdjurhållning där korna får gå helt fritt, välja vilken hage de vill beta i varje dag, välja om de vill vara inne eller ute och vad de vill äta. Alla kor har namn och blir borstade och kliade ofta. Om verkligheten är lika bra som Young beskriver den så är det fantastiskt, och alla kor borde få ha det så! Jag beslutar mig än en gång för att bara äta ekokött från naturbetesdjur i framtiden (det går sisådär med det regelbundna löftet eftersom det inte alltid är lätt att förstå märkningen och hitta bra val i butiken - men vi försöker faktiskt, och vi köper ALDRIG danskt kött).

Så vad handlar boken om då? Det är beskrivningar av olika individer i koflockarna över åren - bus och hjältedåd de har gjort, hur de kommunicerar med sina människor och med varandra. Hur de visar intelligens och hur de ibland är jättekorkade. Och ibland lynniga och faktiskt farliga. Vissa kor är goda mödrar, andra är det inte. Vissa kor litar på sina människor, andra vill vara ifred. Vissa lär sig att gå i trappor.

Det är en mycket rar liten bok! Även om jag inte håller med om slutsatsen att "modern medicin missbrukas i intensiva kommersiella jordbruk, alltså är modern medicin inte bra". Jag tycker istället att "modern medicin borde inte missbrukas". Och också: avarter av kommersiellt jordbruk måste stoppas. Det europeiska regelverket är faktiskt väldigt strikt men tyvärr inte särskilt bra efterlevt i vissa medlemsländer. Det måste till hårdare kontroller, dyrare böter och strängare straff.

Och vi konsumenter måste sluta köpa kyckling och fläskkött som är misstänkt billigt. Det är billigt av en anledning. Köp det inte.

Julkalendern: lucka 14

Rysk dystopi! Den här bör du läsa
De har krockat sin släde i en jättenäsa
"Doktorn blinkade utan att kunna tro sina ögon: guppet som de hade kört på var ingenting annat än liket av en översnöad stormänniska.
Platon Iljitj glömde smärtan i knäet. Han gick fram till självgångaren och böjde sig ner. Vid sammanstötningen hade det väldiga, frusna huvudet med det toviga håret, den rynkiga pannan och de buskiga ögonbrynen delvis befriats från snön. Meden hade åkt djupt in i den köttiga näsan. Månen försilvrade snöflingorna på bjässens ögonbryn, ögonfransar och hår. Det ena döda ögat var fullt av snö, medan det andra som var halvöppet blickade uppmärksamt och hotfullt upp mot natthimlen.
- Herre Gud... mumlade doktorn."

Wednesday, December 13, 2017

Julkalendern: lucka 13

Lucia kommer med ljus i hår
fast inte till dem som tigger utanför din ICA
"Flickan tände en ny sticka. Strax satt hon under den vackraste julgran. Den lilla flickan sträckte upp båda sina händer mot den - och så slocknade svavelstickan. Julgranens alla ljus steg högre och högre upp tills de blev klara stjärnor. En av dem föll och gjorde en lång eldstrimma på himlen."

Tuesday, December 12, 2017

Julkalendern: lucka 12

Pepparkakskryddor - smask!
I en bok om rymdnunnor och ökenmask
"Cinnamon!
The smell of it flooded across him.
What has the worm to do with the spice, melange? he asked himself. And he remembered Liet-Kynes betraying a veiled reference to some association between worm and spice.
'Barrrroooom!'
It was like a peal of dry thunder coming from far off to their right.
Again: 'Barrrroooom!'
The worm drew back onto the sand, lay there momentarily, its crystal teeth weaving moonflashes."

Monday, December 11, 2017

Tematrio: ungdomsböcker

När jag var ung slukade jag smårysliga böcker. Vad säger jag? När jag var ung? Det gör jag ju fortfarande...

Roald Dahl var förstås en stor favorit: Stora vänliga jätten om barnätande jättemonster, till exempel. Så mycket bättre i ocensurerad version än i den tillfixade filmversionen som kom häromåret. Jag fortsätter ge Dahlböcker till nästa generation och de verkar hålla fortfarande.

Och om Gareth P Jones hade funnits när jag var yngre hade jag plöjt dem per omgående - vilken tur att min bror skaffade barn för snart tio år sedan så jag blev "tvungen" att testläsa Tvillingarna Thornthwaites testamente för att kolla om den var godkänt presentmaterial. Det var den.

På tal om mysrys så är Eva Ibbotson också en storfavorit, till exempel Den stora spökräddningen, så hemskt gullig spökhistoria med annorlunda ingångsvärden.

Julkalendern: lucka 11

Kall är hjälten, 
Kall är skurken,
kylan når ända ner i pepparkaksburken
"-Ingen kommer att bli häktad mer utan att angivaren lämnar en detaljerad skriftlig redogörelse över skälen för sina misstankar. Redan det gallrar. Vidare kommer vi bara att ägna oss åt mer framträdande medsoldater. Vi får kasta hela vår uppmärksamhet på Statens säkerhet, förstår ni. Underordnade poster får finkammas någon gång i framtiden, och turen till rån, stöld och smärre privatmord kommer sist. Vi får gallra, gallra, gallra, men det gör inget, nog får vi arbete för det.
Han återtog sin vandring och brast i skratt, den korta gälla gnäggning som var så karakteristisk för Karrek.
-Ingen får lätt att slippa undan, sade han.
Just då stod han så att ljuset över lampan glittrade i hans ögon. Belyst nerifrån ser ett ansikte ofta skräckinjagande ut, och jag befann mig i en överspänd period av mitt liv. Faktum är att jag blev iskall, då jag såg skimret i hans jaguarögon - de var så kusligt nära och på samma gång så kusligt långt borta, helt utom räckhåll, vilande i sin egen kyla."
OK, rimmen är inte alltid perfekta, men de är ju ledtrådar också.

Sunday, December 10, 2017

Julkalendern: lucka 10

Dagsaktuell roman om nånstans
där sorgen bäst motas - med en dans 
"Kanske hade den som senast använt bandspelaren vridit upp ljudet, inte vet jag. Men det var mycket högre än det brukade vara, och säkert var det därför jag först inte hörde henne. Eller kanske var jag inte riktigt på min vakt. I alla fall stod jag där och gungade långsamt till låten, medan jag höll ett inbillat barn tryckt mot bröstet. För att göra alltsammans än mer pinsamt var det faktiskt en av de gånger då jag hade tagit en kudde som ersättare för barnet, och jag dansade med slutna ögon och sjöng sakta med varje gång refrängen kom tillbaka:
'Oh, baby, baby, never let me go...'"