Saturday, July 22, 2017

Fiktiva bokklubben: quarkbestens sång

Hermiones rum är precis som en tänker sig det - med böcker staplade från golv till tak. Underbart!

Den fiktiva bokklubben träffades där för att diskutera ännu en Jasper Fforde-roman: The song of the quarkbeast.

-Jag förstod redan från första sidan att det var något lurt med han den där... sa Miss Marple som alltid lyckas identifiera skurken innan alla andra.

-Den stackars lilla quarkbeasten, sa Muminmamman bekymrat, den skulle nog behöva en kram och en bit sockerkaka. -Jag undrar förresten om det kan vara en quarkbeast som har flyttat in i vår veranda, det låter så underligt därifrån om förmiddagarna?

-Jag tycker Jennifer Strange är en utmärkt stark och feministisk karaktär - men varför läser hon så få böcker? undrade Hermione.

Själv tycker jag bäst om den subtila humorn, de kluriga samhällskommentarerna och de halsbrytande ordlekarna i Ffordes bokserie om det nergångna magikersamfundet i the Ununited Kingdom. 

Som till exempel den ironidrivna ficklampan.

Eller att mobilnätet, magneterna och microvågsugnen naturligtvis bara fungerar om det finns tillräckligt mycket magi i världen.

Eller de gräsligt läskiga trollen som missförstår människorna och försöker locka fram dem med "here, person person person".

Den fiktiva bokklubben rekommenderar: läs Jasper Fforde.

Friday, July 21, 2017

...utbrast greven

Efterlysning!

Mina syskon och jag har förstås en massa gemensamma populärkulturreferenser. Ett socialt kitt. Citat från vår barndoms viktiga verk. "Det är för tidigt att yttra sig om den saken ännu". "Ät lax, det är dyrt jag menar gott". "Oh, Mr Belpit, your legs are so swollen".

Och vissa har jag ingen aning om var de kommer ifrån. Till exempel den här:
"Aha! utbrast greven."
Vad är detta? Någon som också känner igen det? En googling ger nämligen inga ledtrådar. Tack på förhand till den som hjälper till att lösa gåtan!

Thursday, July 20, 2017

Hembiträdet

Jag bytte version av Hembiträdet på bibblan. Lyckades också roffa åt mig ytterligare tre av mina beställda böcker (note to self: aldrig, aldrig mer använda reservationssystemet när lokala bibblan är stängd) och väntar nu bara på två till.

Med normalstort typsnitt gick det mycket bättre att läsa och till skillnad från Boktanken var jag på det hela taget nöjd med den här boken.

Marie Hermanson skriver udda, hemska berättelser om ganska förfärliga personer. Så mycket roligare än de massproducerade polisdeckarna enligt förutsägbart mönster och med orgier av onödigt våld och blod! Jag gillar hennes originella approach.

Hembiträdet handlar om superframgångsrika Yvonne som råkar ta jobb som hembiträde under falskt namn för att få snoka i ett hus hon är nyfiken på. Där bor en gubbe som beter sig mystiskt och som Yvonne av mycket oklar anledning inleder en relation med, trots att hon redan anar att något är mycket, mycket fel i huset på Orkidévägen 9.

Relationen mellan Yvonne och fulgubben har jag svårt att förstå, jag kan inte begripa attraktionen och tycker inte det är tillräckligt väl förklarat varför hon ligger med honom igen när det beskrivs som så dåligt den första gången. Eller såhär: jag förstår att det måste hända för att intrigen ska gå ihop, men jag köper inte upplägget, hade önskat mig en rimligare förklaring så att det hade verkat trovärdigt att det händer.

Men bortsett från den biten är det en annorlunda, lättläst och utmärkt vardagshemsk liten historia.

Wednesday, July 19, 2017

Om vikten av rätt betoning

Beroende på var en lägger betoningen kan den här skylten betyda väldigt olika saker.

Endast alkoholhaltiga drycker inköpta på fartyget får förtäras ombord.

Endast alkoholhaltiga drycker inköpta på fartyget får förtäras ombord.

Endast alkoholhaltiga drycker inköpta på fartyget får förtäras ombord.

Tuesday, July 18, 2017

Sargassohavet

Jag hade höga förväntningar på Jean Rhys Sargassohavet men tyvärr infriades de inte riktigt. Jag kan inte riktigt sätta fingret på problemet - det är något i berättelsen som inte håller ihop, som inte känns trovärdigt. Det saknas för många fragment, som att författaren inte orkade skriva hela boken utan hoppade över ett par kapitel här och var.

Det handlar om kreolska Bertha Antoinette, dotter till slavägare någonstans i Västindien. Hon växer upp i en brytningstid där de svarta slavarna släpps fria och slår tillbaka, samtidigt som de helvita engelsmännen vänder ryggen åt sina blandfärgade medlöpare. Antoinettes mamma drivs till vansinne och när hon själv blir bortgift med engelske Edward Rochester (ringer det en klocka?) står det snart klart att hon ärvt en hel del av mammans instabila psyke.

Som slagträ i feministisk debatt är detta föga mer än ett halmstrå. Jag ville ha mer, bättre och starkare hopknutet.


Hundskadeindex: En hund går åt redan på första sidan.

Monday, July 17, 2017

Storstilad läsning

Jag råkade visst få en av biblioteksböckerna i fel utgåva: Hembiträdet av Marie Hermanson kom i stort typsnitt. Du vet, en sån där lättläst bok för folk med nedsatt syn. Intressant att testa på! Tänkte jag.

Men faktum är att jag blev alldeles sjösjuk. Det var väldigt svårt att läsa. En stor överraskning för mig - hur kan det göra så stor skillnad? Kanske hänger hjärnan inte riktigt med när texten är så lättläst, eller så är det för att en måste röra så mycket på ögonen över den extra stora sidan, jag vet inte. Jag har lämnat tillbaka den och väntar nu på samma roman i "vanlig" utgåva istället.

Sunday, July 16, 2017

Psyksjukhus + isolerad ö = thrillervarning

Patient 67 av Dennis Lehane har alla ingredienser för en riktig rysare: ett mentalsjukhus på en karg och otrevlig ö, en storm som skär av alla förbindelser till fastlandet, en förrymd och mycket farlig patient. En massa läkare som inte verkar riktigt pålitliga. Gamla minnen av en mördad (?) hustru som plötsligt återväcks. En rejäl tvist framåt slutet.

Visst, det är en spännande berättelse. Däremot måste den läsas med ett visst mått av överseende. Själva intrigen håller inte för närmare granskning, men om en inte ställer för många frågor och bara accepterar de mest orealistiska associationerna och det rätt löjliga "kodknäckandet" så går det ändå bra.